Inspelning i Hölö och "Spökparken"
Dagen börjar som den brukar, bara lite sämre
"Inspelning på torsdag samt inför fredag!
.... Inspelningen på torsdag äger rum i Hölö kyrka, som ni vet sedan tidigare. Här nedan får ni en länk till Eniro/kartor som visar vart det ligger någonstans. (Liten bit söder om Södertälje). Jag själv kommer åka bil från Engelbrektskyrkan strax efter 17-tiden. 4 personer kan åka med mig, om det finns behov av det. Hoppas ni annars kan få hjälp med skjuts på något vis för jag är lite osäker på om det går att ta sig dit med kommunal trafik. Hör av er till mig så vi kan fixa till det i så fall, snarast."
.... Inspelningen på torsdag äger rum i Hölö kyrka, som ni vet sedan tidigare. Här nedan får ni en länk till Eniro/kartor som visar vart det ligger någonstans. (Liten bit söder om Södertälje). Jag själv kommer åka bil från Engelbrektskyrkan strax efter 17-tiden. 4 personer kan åka med mig, om det finns behov av det. Hoppas ni annars kan få hjälp med skjuts på något vis för jag är lite osäker på om det går att ta sig dit med kommunal trafik. Hör av er till mig så vi kan fixa till det i så fall, snarast."
Panikslaget loggar jag in på SL och konstaterar att min resa till Hölö tar 1½ timma och nästa tåg går.... 07:25 imorgon.
Nedslagen och besegrad av mina tre största svagheter (tiden, planeringen och ordningen) kände jag att jag behövde gå ut och plåta lite, men regnet piskade för hårt för att jag skulle våga. Istället så blev jag halvt ihjälslagen av en muterad 7åring som tycker om att brottas och sparka sin största syster i ansiktet. Tillslut lugnar sig vädret och syskonet så jag tar pick och pack med mig ut. Fotoklubbens tema för månaden är street och det var en lagom kall ton i alla färger och dofter för att jag skulle hamna i rätt stämning.
Vid spökparken, som alltid brukar vara en öde oas, så står det en handfull silvriga bilar med SVT-logga.
Ni vet vad jag tänker. Jag tänker "åhå-åhå" och sätter siktet på ingången.
Nästan framme så ställer sig en bredaxlad sötnos med allvarlig uppsyn framför mig.
"Jaha, och vem är du?"
ja.. vad gör man? Jo man ger honom en stött min som säger att han borde veta precis vem jag är. Han får den blicken i någon sekund innan jag sträcker fram handen.
"Hej, Cecilia Bäckström"
"AAaaa.. jahaaa.. jo?" säger han osäkert och låtsas veta vem jag är
"Hur har det gått?"
"Jo, vid har precis börjat inspelningen, vad...?" avslöjar han osäkert och försöker fortfarande placera mig. Jag ger honom ett roat leende
"Får jag komma in då eller?..:"
"Ja oj, självklart" frustar han och tar han ett snabbt steg till vänster
Jag döljer mitt segrande leende i ett artigt "Tack för det" och promenerar in.
Några män med höga hattar och käppar försöker se eleganta ut framför den hojtande producenten och alla kameror. Jag, som bara tänkte ta några snabba bilder och sen springa ut, inser snabbt att mitt vanliga objektiv inte har tillräcklig zoom så jag ställer mig i ett hörn och börjar mixtra. Självklart så hade jag glömt mitt stora minneskort i datorn så det var inte många bilder jag hade på mig i vilket fall. När jag är klar och höjer kameran så kommer en ung kille med headset joggande.
"Hej hej!", tjoar han
"Ja, hej hej på dig med", säger jag och fortsätter obesvärat att fota
"Eeeh.... ehm.... v..vem är du?"
"Cecilia Bäckström heter jag, vem är du?"
"Va? Jag? Musse"
"Hej Musse"
"Ja, jaha jo.. hehe....såklart! och du är?"
"....fotograf?"
"Jo.. jaha.. ok.. absolut.. det är väl inte för någon tidning"
"Nej nej, du kan vara lugn, jag är frilans"
Tyvärr så blev det inga bra bilder men det gjorde inte så mycket. Själva händelsen var tillräcklig för att rädda min kväll.
Nu
te
Bad sen? mmmjo, det känns så
ciao!
Nedslagen och besegrad av mina tre största svagheter (tiden, planeringen och ordningen) kände jag att jag behövde gå ut och plåta lite, men regnet piskade för hårt för att jag skulle våga. Istället så blev jag halvt ihjälslagen av en muterad 7åring som tycker om att brottas och sparka sin största syster i ansiktet. Tillslut lugnar sig vädret och syskonet så jag tar pick och pack med mig ut. Fotoklubbens tema för månaden är street och det var en lagom kall ton i alla färger och dofter för att jag skulle hamna i rätt stämning.
Vid spökparken, som alltid brukar vara en öde oas, så står det en handfull silvriga bilar med SVT-logga.
Ni vet vad jag tänker. Jag tänker "åhå-åhå" och sätter siktet på ingången.
Nästan framme så ställer sig en bredaxlad sötnos med allvarlig uppsyn framför mig.
"Jaha, och vem är du?"
ja.. vad gör man? Jo man ger honom en stött min som säger att han borde veta precis vem jag är. Han får den blicken i någon sekund innan jag sträcker fram handen.
"Hej, Cecilia Bäckström"
"AAaaa.. jahaaa.. jo?" säger han osäkert och låtsas veta vem jag är
"Hur har det gått?"
"Jo, vid har precis börjat inspelningen, vad...?" avslöjar han osäkert och försöker fortfarande placera mig. Jag ger honom ett roat leende
"Får jag komma in då eller?..:"
"Ja oj, självklart" frustar han och tar han ett snabbt steg till vänster
Jag döljer mitt segrande leende i ett artigt "Tack för det" och promenerar in.
Några män med höga hattar och käppar försöker se eleganta ut framför den hojtande producenten och alla kameror. Jag, som bara tänkte ta några snabba bilder och sen springa ut, inser snabbt att mitt vanliga objektiv inte har tillräcklig zoom så jag ställer mig i ett hörn och börjar mixtra. Självklart så hade jag glömt mitt stora minneskort i datorn så det var inte många bilder jag hade på mig i vilket fall. När jag är klar och höjer kameran så kommer en ung kille med headset joggande.
"Hej hej!", tjoar han
"Ja, hej hej på dig med", säger jag och fortsätter obesvärat att fota
"Eeeh.... ehm.... v..vem är du?"
"Cecilia Bäckström heter jag, vem är du?"
"Va? Jag? Musse"
"Hej Musse"
"Ja hej, vad gör du?"
*Här sänker jag kameran och tittar frågande på honom*
"Jag fotograferar""Ja, jaha jo.. hehe....såklart! och du är?"
"....fotograf?"
"Jo.. jaha.. ok.. absolut.. det är väl inte för någon tidning"
"Nej nej, du kan vara lugn, jag är frilans"
(HUPP? va? Var fan kom det ifrån?)
Det fungerade i alla fall. Han var riktigt trevlig och fick misstänksamma blickar att röra sig åt annat håll. Tillslut frågade han t.o.m. om jag ville gå närmare. Hehe.. självklart ville jag det.Tyvärr så blev det inga bra bilder men det gjorde inte så mycket. Själva händelsen var tillräcklig för att rädda min kväll.
Nu
te
Bad sen? mmmjo, det känns så
ciao!
Kommentarer
Postat av: smultris
men hallååååååååååååå.... jag känner ingen som dig... du är så jävla unik...
varför skulle aldrig jag våga kliva in på det där obesvärade sättet som du gjorde... va va va?
Musse va... haha, fast jag hade hellre snackat med hans blonda brottarkompis... *wink wink*
Postat av: Alex
Vad gulligt med muterade sjuåringar.
Postat av: smultris
Njae Alex, om det är Musse du syftar på så är det verkligen inte gulligt (urk för det nyllet). Är det nåt annat du syftar på så får jag hänvisa till min advokat AKA flickvän AKA syrra: cicci:P
Trackback