Observationer

Där stod jag med blåa strumpor, svarta jeans, blått linne, blå luvtröja, en kaninmaskot "tatuerad" under vänster nyckelben och försökte i panik steka köttbullar. Matchen skulle visserligen inte börja förrän 20:00 men om man inte vill komma själv till Råttis, tjusigt blå, och bli nerslagen av någon form av skadedjur så skulle man samla ihop sig och träffa järnkaminerna i Vasaparken 18:10. Klockan 17:27 hade Tina fortfarande inte kommit och jag blev så stressad att jag hackade mitt långfinger istället för tomaten. Det gjorde visserligen inte så mycket.. lite bomull, lite kirurgtejp och ett textat DIF över hela härligheten var ju alltid något att visa råttorna senare.
Pling-plong och Tina gör entré. Tina blir nästan våldtagen i hallen, slänger i sig halva sin portion köttbullar och konstaterar förundrat att det luktar bränt innan vi båda gör sorti 17:59.

I Vasaparken var det vackra färger, mycket folk, rök, snygga killar, fula killar, fjortisbrudar, poliser, lysraketer, falska toner, adrenalin och långfingrar. Pojkarna såg ut som gorillahannar och flickorna såg ut som ett misslyckat försök att likna gorillahannar. Gud satan vad vi trivdes. Sången var igång och jag kunde de flesta redan (YES!) och Tina var jätteduktig på att hoppa upp och ner.

Vågen drog iväg till Karlberg. Några papperskorgar vältes och några fönster krossades på vägen vilket genast fick mig på lite sämre humör. Väl framme i Solna drog en (snygg jävla grr) kille fram en... vadfan heter det? Inte mikrofon.. trombon.. mistlur... megafon hette det ja!
"På grund av rådande demokrati som vägrade lyda vårat råd och vänta så är vi nu en halvtimma för tidiga här. Det är rent skamligt hur vissa av er sabbar och lappar till helt vanliga människor som går förbi (hur fan lyckades jag missa det?). Ni som går först här och lockar de andra att gå förtidigt igen går förövrigt åt helt jävla fel håll, man kan ju undra vad ni har här att göra (många kaxiga och vältränade små saker skrivade generat på sig) så nu väntar vi här på nästa tåg med nästa lass. Vi är 500 nu. Vi vill inta råttis med 4000! ÄR NI MEEED!?"

"Vad tycker vi om gnaget? ILLA! Hur illa? JÄVLIGT ILLA! Vad tycker vi om Djurgår'n? BRA!! Hur bra? JÄVLIGT BRAAA!!!" "Sooooolna tattare. Soooolnatattare" "En råtta svart och gul. Fy fan vad han är ful! Fyfan vad jag hatar AIK och fyfan vad han är ful!" "Vi är inte AIK. Gnagarsvin. Råttskit. Impotent! Vi är Djurgården, vi är mycket bättre. Vi är Djurgården och inte AIK" "Jag springer runt i Solna med ballen utanför för för jag har stake och det har inte ni. GNAGARSVIN!"
Det var några av de mindre demokratiska sångerna som hördes under den väntetiden.

Tillslut kommer vi till Råttis och inser att vi fått jääävligt bra platser. Närmast mitten, längst fram, mittsektionen. Visserligen var det ett helvette att ta sig dit och ett ännu större när man tog sig därifrån i pausen. Hur det var att komma tillbaka efter pausen ska vi inte ens prata om (vaktjävel). I smeten på den undre sektionen ser man tydligt Jocke och Fridas pojkvän stå och gorma. inte tillsammans.

Jag ska inte berätta om matchen för ni ska fan se den själva. Det jag därimot kan säga är att trots att vi låg i underläge så slutade vi aldrig sjunga (vråla) och trots många tappra och riktigt lyckade försök från AIKklackens sida så slutade de som stumma fågelholkar mot vårat monstrum. Jag sparade inte på rösten eller benen. Efter halva trodde jag och Tina att vi aldrig skulle klara en låt till (särskilt inte efter de ställt den blåa röken precis under oss. Jag hostade blått i minst fem minuter efter det) men varsin cola och marabou (usch) senare så var vi fit for fight.
Och ägde.

Påväg till tunnelbanan därifrån så ser vi plötsligt hur hela folkmassan vänder sig om och springer tillbaka en bit, innan alla lugnar ner sig och börjar gå tillbaka igen. Jag har fortfarande inte fått klart för mig vad det var som skrämde de där framme men det stank råtta om det. Utanför stängslet stod ett par tre gulsvarta saker och skrek vilka fjollor vi var. De kanske inte tänkte på vilka som tagit det säkra före det osäkra och gömt sig bakom stängslet?



Väl nere i tunnelbanan påväg mot spärrarna hör vi plötsligt springande steg i en annan gång och ett malande "Djurgårdsfittor, djurgårdsfittor, djurgårdsfittor, djurgårdsfittor"
Vi, och andra vettiga personer, skyndar oss mot dörrarna medan några muskelknuttar med förbannat uttryckt istället tränger sig mot ljudet. Jag vänder mig om och ser en salig röra av flygande slag och lysande polisvästar. Någon kastar en tom glasflaska rakt in i eländet och då pressar jag mig snabbt iväg ("mellan järnkamin och råtta ja där finns det ingen måtta..")

Trots ovannämnda (ganska pessimistiska?) redogörelse så tyckte jag allt var så jävla underbart. Fyhelvette vad kul det var! Tina var i exstas och innan vi gick olika vägar så bestämde vi oss för att köpa biljetter till nästa gnagetmatch redan nästa vecka.
Ring mig om du vill göra oss sällskap