Observationer

Inatt fick jag en ångestattack precis innan jag skulle somna. Helt plötsligt låg jag klarvaken och stirrade på räfflorna i väggen samtidigt som jag kämpade för att hålla bröstkorgen stilla. Jag vände och vred på mig och tryckte mig mot sängens ena långsida så armen runt midjan skulle glida av. Jag ville väl inte att han skulle vakna av mina märkliga kroppsryckningar. Tillslut fick jag sätta mig upp med armarna runt knäna och dra djupa, lugna andetag och tänka positivt. Tänk positivt! Försökte komma ur den här kväljande känslan av att jag var med i ett skådespel om ett fantastiskt liv och att pjäsen började närma sig sitt slut och allt skulle bli som förut igen. Som det egentligen är när man inte dras in i ett manus och ljuger andra och sig själv rakt upp i ansiktet bara för att verka realistisk.

Det är helt sjukt, jag hade verkligen ingen anledning att känna en sån distans. Det är som om min kropp säger att nu är det nog. Nu har du det alldeles för bra och det måste vi göra något åt. Lite ångest, nägra kväljningar och en massa besök från otäcka minnen och gamla tider borde göra susen!

Jag hälsade på Peter direkt efter förra gången det här svallade över. Då grep han tag i mig hårt och sa att han inte tänkte låta mig sabba det här för mig själv. Jag tänkte ju inte det heller men det verkar inte vara jag som bestämmer. Mitt "inre barn" verkar vilja mig väldigt illa. Eller nej, hon vill skydda mig från besvikelser. Inbilla dig inget utan gå när du kan. Det gör ont, det gör ont men du ser i alla fall inte ut som det lättlurade fån du är i andras ögon. The show must go on.


När jag väl somnade drömde jag att jag var på IKEA och att på översta våningen så fanns det en.. hiss? Nej, det var ingen hiss. En linbana? En... åh... lift? I vilket fall. Av någon anledning så var det svårt att ta sig ombord på den och även i denna dröm var några av mina yngre ex-kör-kollegor (gud vilket konstigt ord) med som statister. Jag var där med någon... Jenny? Vi hamnade på ett våningsplan där de blandat rosa plyschkjolar, leksaker, sexuellt utmanande kläder med kedjor och latex och några konstiga instrument och vapen. Vi klädde fnittrande ut oss i någon porrig utstyrsel (jag skulle kunna rita upp exakt hur min såg ut) och sen fick jag tag på en motorsåg. Jag trippade ut med den på balkongen och hade ihjäl alla människor som var där ute.

Jag vaknade av att solen lyste egenom persiennerna och att Bambi kurat närmare min rygg. Trots den konstiga drömmen kände jag mig lättad och ångesten var som bortblåst.

Jag känner av din kärlek sötnos. Jag börjar bli farligt beroende