Praktik
FREDAG
AAAH! Hade ju inte sökt någon praktik alls eftersom att jag har haft fullt upp med skolkatalogen och födelsedagsförberedelser och städning och fan och hans moster men när min fotolärare stoppade en mailadress i min ficka såg jag i alla fall till att skicka en ansökan dit. Jag uppdaterade mitt CV (det har ju hänt en del) och fick iväg allt sent, sent
LÖRDAG
Samma fotograf sms:ade mig redan dagen därpå och vi träffades 45 minuter senare på Stureplan för en liten intervju. Den gick bra och vi bestämde att jag skulle svänga förbi hans studio på tisdag för att se hur det ser ut och känna av stämningen lite.
SÖNDAG
Min mobil ringer och det står "Peter Stjerngrim" på displayen. "HAHA du trodde det var Peter va? Blev du förvånad? Lasse heter jag, kommer du ihåg mig? Ville du ha praktik eller? Tidningen. Ja.. hantera en kamera? Sen, känner du någon bra journalist också? Jamen plocka med den också, jag ska snacka med chefen på tisdag och ringer dig då"
MÅNDAG
Sms:ande med Lasse:
Hmm.. ja det gick ju inte alls bra. Ringde till Peter och beklagade mig över hans otrevliga vän varpå Peter bedyrar mig om att det bara var en dålig dag och att Lasse bara har talat väl om mig. Hmpf men jaja
TISDAG
Funderar hela dagen över vilken praktik jag ska välja. Antingen så är jag hos en fotograf som har studio, plåtar stilleben, är väldigt ambitiös, jobbar hårt och kan säkert lära en massor ELLER så är jag på ett tidning där jag är fotografen och där mina bilder kommer vara i tidningen och där jag själv får välja ut en journalist att samarbeta med. Fotografen har visserligen redan en assistent så där kanske jag inte är till lika stor nytta... men på tidningen kommer jag ju inte ha någon "mentor" att lära utav. Makt eller kunskap. Fan vad svårt
Åker till studion och blir bemött av hans underbara assistent som visade mig runt och pratade och var hur jävla trevlig som helst. Både hon och fotografen slösade massor av leenden på en och även den engelskspråkige AD'n som var där småpratade och det var bara himla trevligt. Jag stannade i någon timme och såg när de jobbade med att få lasern på rätt höjd för att blixtarna skulle slå i samma ögonblick som en mascara...pinne? träffade vattenytan och sen smet jag iväg.
Funderade mer på vägen hem och lutade ändå mer åt tidningshållet för att A: Jag är maktgalen. B: Jag gärna skulle vilja hålla upp tidningen för nära och kära och säga "titta, vad fint jag har gjort" varpå dom kommer att utbrista, med glättigt tonfall "åååh vilken fin flodhäst. Jasså? Var det en prinsessa? Ååååh vilken fin prinsessa!"
Får sedan ett sms
AAAH! Hade ju inte sökt någon praktik alls eftersom att jag har haft fullt upp med skolkatalogen och födelsedagsförberedelser och städning och fan och hans moster men när min fotolärare stoppade en mailadress i min ficka såg jag i alla fall till att skicka en ansökan dit. Jag uppdaterade mitt CV (det har ju hänt en del) och fick iväg allt sent, sent
LÖRDAG
Samma fotograf sms:ade mig redan dagen därpå och vi träffades 45 minuter senare på Stureplan för en liten intervju. Den gick bra och vi bestämde att jag skulle svänga förbi hans studio på tisdag för att se hur det ser ut och känna av stämningen lite.
SÖNDAG
Min mobil ringer och det står "Peter Stjerngrim" på displayen. "HAHA du trodde det var Peter va? Blev du förvånad? Lasse heter jag, kommer du ihåg mig? Ville du ha praktik eller? Tidningen. Ja.. hantera en kamera? Sen, känner du någon bra journalist också? Jamen plocka med den också, jag ska snacka med chefen på tisdag och ringer dig då"
MÅNDAG
Sms:ande med Lasse:
"Lasse Bolling? Om du
inte redan har stulit
mitt nummer av Peter"
För att han skulle ha mitt nummer också
inte redan har stulit
mitt nummer av Peter"
För att han skulle ha mitt nummer också
"?"
ignorerade jag i väntan på en fråga. Får sedan
"Skriv så att jag förstår
vad du snackar om"
Förvånad över bemötandet
"Hemskt ledsen, jag kan
ha skrivit ner fel nummer.
Cecilia heter jag och söker
Lasse Bolling"
"Jag är Lasse Bolling
Kan finnas fler"
"Kan finnas fler?" Vafan!
"Och du ringde mig från
Peters telefon ang.
ett fotojobb"
"Helt rätt varför jag
reagerade på att når man
jobbar på KRIS så får jag
lite konstiga sms men nu
hänger även jag med. Tar
upp fotojobbet imorgon
Ha det bra"
ignorerade jag i väntan på en fråga. Får sedan
"Skriv så att jag förstår
vad du snackar om"
Förvånad över bemötandet
"Hemskt ledsen, jag kan
ha skrivit ner fel nummer.
Cecilia heter jag och söker
Lasse Bolling"
"Jag är Lasse Bolling
Kan finnas fler"
"Kan finnas fler?" Vafan!
"Och du ringde mig från
Peters telefon ang.
ett fotojobb"
"Helt rätt varför jag
reagerade på att når man
jobbar på KRIS så får jag
lite konstiga sms men nu
hänger även jag med. Tar
upp fotojobbet imorgon
Ha det bra"
Hmm.. ja det gick ju inte alls bra. Ringde till Peter och beklagade mig över hans otrevliga vän varpå Peter bedyrar mig om att det bara var en dålig dag och att Lasse bara har talat väl om mig. Hmpf men jaja
TISDAG
Funderar hela dagen över vilken praktik jag ska välja. Antingen så är jag hos en fotograf som har studio, plåtar stilleben, är väldigt ambitiös, jobbar hårt och kan säkert lära en massor ELLER så är jag på ett tidning där jag är fotografen och där mina bilder kommer vara i tidningen och där jag själv får välja ut en journalist att samarbeta med. Fotografen har visserligen redan en assistent så där kanske jag inte är till lika stor nytta... men på tidningen kommer jag ju inte ha någon "mentor" att lära utav. Makt eller kunskap. Fan vad svårt
Åker till studion och blir bemött av hans underbara assistent som visade mig runt och pratade och var hur jävla trevlig som helst. Både hon och fotografen slösade massor av leenden på en och även den engelskspråkige AD'n som var där småpratade och det var bara himla trevligt. Jag stannade i någon timme och såg när de jobbade med att få lasern på rätt höjd för att blixtarna skulle slå i samma ögonblick som en mascara...pinne? träffade vattenytan och sen smet jag iväg.
Funderade mer på vägen hem och lutade ändå mer åt tidningshållet för att A: Jag är maktgalen. B: Jag gärna skulle vilja hålla upp tidningen för nära och kära och säga "titta, vad fint jag har gjort" varpå dom kommer att utbrista, med glättigt tonfall "åååh vilken fin flodhäst. Jasså? Var det en prinsessa? Ååååh vilken fin prinsessa!"
Får sedan ett sms
"Hej Cecilia. Tack för
att du kom förbi. Jag
var stressad och hade
inte tid att prata. Jag
tycker det vore
toppen om du vill börja
hos mig. /Daniel"
Fan vad svårt!
att du kom förbi. Jag
var stressad och hade
inte tid att prata. Jag
tycker det vore
toppen om du vill börja
hos mig. /Daniel"
Fan vad svårt!
Drömmar
Mumin drömde något konstigt igår natt.
Han drömde att han vaknade upp i lilla ettan men när han skulle vända sig om för att väcka mig så var det inte jag som låg där utan en biffig neger.
- Vad fan gör du här?!, skrek Mumin, homofobiskt.
- Jag kom precis, jag har inte rört dig, jag svär!
Helt plötsligt så var jag där i alla fall och tjöt:
- UT! Gå ut härifrån!
Då tog mannen fram en pistol och Mumin sprang ut i köket
- Om du sticker nu förlåter jag dig fan aldrig!, har jag tydligen tjutit.
Då hade Mumin kommit tillbaka och avväpnat inkräktaren... med en gaffel
Inatt drömde jag (precis sista svängen innan jag vaknade) att mina grabs försökte våldta mig
(jag drömmer alltid om våldtäkter, det är inte ens läskigt längre) men att Mumin hade skyfflat bort dom... med en gaffel.
Sen kom vi på att jag sov i ett Lilla Sjöjungfrun-täcke där hon borstade sitt hår med en gaffel så vi skyller på det.
Nu ska jag göra frukost och sen ska jag och Mumin gå och störa Callkurt som har högvakten vid slottet idag.
Sen ska vi och grabsen hem till Simon och se på film. Vi kanske ska ta med en gaffel för säkerhetsskull då.. :P
Puss
Den öppna båten ur en 11årings ögon
Haha, sånt här är så underbart. När jag och en vän som fortfarande heter Nathalie Sjöstedt gick i femman fick vi en ganska ovanlig läxa. Uppgiften var att hitta på en alternativ fortsättning på "Den öppna båten" av Stephen Crane och detta är hennes version:
Det uppstod en lång tystnad när båten studsade fram över den upprörda sjön ut på djupare vatten...
Stormen blev värre! Kocken sa:
- Varför ska det här hända mig?! Nu kommer jag aldrig få nå't pris för att jag är en så bra kock!
- Äh... håll tyst! sa journalisten.
- Titta, land i sikte! sa kaptenen.
- Vi åker dit! sa smörjaren.
Lite senare var de framme.
- Titta, ett tält! Det är någon som bor här, jippiii, jaaa, sa kocken.
- Hallå, är det någon här? sa smörjaren.
Plötligt kom det nån.
-Hallå! Åh vad jag é glad för att träffa en människa på denna ö! sa smörjaren.
- Habla, habla?!!
- Va? sa alla.
Det var en kannibal!!! Dun-dun-dun (läbbig musik). Plötsligt tog han fram en
kniv!!! Alla skrek! Han nafsade åt sig två stycken. Kocken och journalisten!
Dun-dun (läbbig musik). Kocken och kaptenen fick kött på benen och sprang
därifrån, fort som attan. Dom satte sig i båten. Åkte iväg och bara drev iväg!
Men kannibalerna var nöjda och glada för de fick i alla fall två stycken.
Moahahahahahaha!
Där satt dom... kaptenen och kocken. Dom satt där utan mat och utan nånting.
Plötsligt såg de ett starkt ljus... rätt som det var var alla döda!!!!!
Det uppstod en lång tystnad när båten studsade fram över den upprörda sjön ut på djupare vatten...
Stormen blev värre! Kocken sa:
- Varför ska det här hända mig?! Nu kommer jag aldrig få nå't pris för att jag är en så bra kock!
- Äh... håll tyst! sa journalisten.
- Titta, land i sikte! sa kaptenen.
- Vi åker dit! sa smörjaren.
Lite senare var de framme.
- Titta, ett tält! Det är någon som bor här, jippiii, jaaa, sa kocken.
- Hallå, är det någon här? sa smörjaren.
Plötligt kom det nån.
-Hallå! Åh vad jag é glad för att träffa en människa på denna ö! sa smörjaren.
- Habla, habla?!!
- Va? sa alla.
Det var en kannibal!!! Dun-dun-dun (läbbig musik). Plötsligt tog han fram en
kniv!!! Alla skrek! Han nafsade åt sig två stycken. Kocken och journalisten!
Dun-dun (läbbig musik). Kocken och kaptenen fick kött på benen och sprang
därifrån, fort som attan. Dom satte sig i båten. Åkte iväg och bara drev iväg!
Men kannibalerna var nöjda och glada för de fick i alla fall två stycken.
Moahahahahahaha!
Där satt dom... kaptenen och kocken. Dom satt där utan mat och utan nånting.
Plötsligt såg de ett starkt ljus... rätt som det var var alla döda!!!!!
Hans-Eric Hellberg - I lööööw!
"Jag odlar persilja i en balkonglåda. Persilja är gott. Vet du att man kan steka persilja fort i het olja. Resultatet blir någonting som liknar bränd taggtråd. Med det är gott, särskilt till fisk"
"-Den dag jag blir kär ska jag bjuda hela Sjövik med omgivningar på saft och bullar.
-Du gillar ju killar.
-Det är klart jag gillar killar. Man behöver väl inte kära ner sej i dom. Jag gillar plommonspäckad fläskkarré också. Men inte är jag kär i plommonspäckad fläskkarré för det."
"Att det ska vara så himmelskt märkvärdigt att ta en tjej på brösten! Det är välingenting.
Han bryr sig inte alls om det. Inca får ha sina mjuka runda varma solbrända härliga sköna
underbara bröst i fred för honom. Han skulle inte vilja krama om dem om han fick betalt.
Han är inte intresserad. Har har annat att tänka på, vad det nu är. Något viktigt. Livsviktigt.
Han skulle ta livet av sig. Så var det. Ja."
"Mitt i natten vaknade jag av en vit blixt och ett brak som om en jätte rivit itu ett kilometerstort laka.
Sen kom regnet. Det smattrade mot fönstret och stänkte snett in över balkongen.
Jag tänkte på min persilja. Persiljan tänkte inte på mej. Det är kärlek det.
Jag tänker på persiljan och persiljan tänker på sej."
"Tomaterna växte och luktade starkt, som tomatplantor brukar göra. Majsen växte på sitt vis. Den luktar inte. Den luktar som Gud: ingenting men torrt."
"Balkongdörren öppnades och Spiro stack ut huvudet. Han var kädd i en blårandig pyjamas. Jag var klädd i sovsäck.
-Vad du skrika för?
-Jag såg Gud, sa jag.
-Va?
Greker säjer va? precis som vanligt folk.
-Gud, sa jag. Deus. Zeus eller vad ni kallar honom.
Jag pekade mot zenit.
Spiro skakade på huvudet.
-Ni svenskar inte kloka skallen, sa han.
-Må så vara, sa jag. Men erkänn att Sverige har världens vackraste sommarnätter.
-Grekland har världens vackraste sommarnätter.
-Hur kan du veta det? sa jag. Dom syns ju inte. Dom är svarta som tusch.
-Svartast och vackrast, sa Spiro och log.
Okay. Dom svarta osynliga grekiska nätterna var vackrast. Spiro var starkare än jag. Den som är starkast kan bestämma vilken natt som är vackrast. Man är aldrig så hjälplös som när man ligger i en sovsäck med blixtlåset uppdraget till hakan.
Spiro stirrade mot zenit. Han hade mörka glasögon på sej.
-Var? sa han.
-Vad ska du med solglasögon till? sa jag. Mitt i natten?
-Svenska sommarnatt helvete ljus, sa Spiro.
-Ni greker inte klocka skalen, sa jag.
-Var?
-Skalen. Nöten. Knasig i bollen. Slask i melonen. Fattar du inte?
Spiro pekade uppåt.
-Där.
-Var?
-Gud.
-Ser du honom?
-Jag ser ingenting.
-Ta av dej glasögonen.
-Då kan jag inte voa.
-Du ska inte sova nu, sa jag. Du ska titta på Gud. Sen får du sova.
-Jag måste ha solglasögonen på mej hela natten. Annars är det för ljust. Svenska sommarnatt inte klok.
-Sover du med solglasögonen på?
-Natulevis.
-Du blundar när du sover. Då blir det mörkt.
-Inte för mej. Ögonlock tunna som plask.
-Som plask?
-Som plaskpåse.
-Plastpåse, för fan.
Konversationen började på mej på nerverna. Spiro kan inte sova om han inte får ha sina solglasögon på sej. Jag inte inte sova om jag ska snacka hela tiden. Å andra sidan kan jag inte snacka om jag ska sova hela tiden."
"Då öppnade jag balkongdörren och klev in.
-Blev hon arg då? sa Jonnie.
-Nej, hon blev förskräckt först när hon förstod att jag hade sett alltihop.
"Vad gjorde ni?", sa jag.
"Vi kramades", sa Jenny.
"Ni gjorde mer", sa jag.
"Sen knullade vi", sa Jenny.
"Jaså. Var det skönt?"
"Ja", sa Jenny "Det var jätteskönt. Det här får du inte tala om för pappa. För då blir pappa lessen. Han tycker att det bara är han som får knulla med mej."
"Var det fult?" sa jag.
"Nej. Det var inte fult", sa Jenny. "Men det ska aldrig hända igen. Lova på hedersord att du inte säjer nånting."
-Jag lovade. Jag sa heller aldrig nånting. Vad tycker du, Jonnie -gjorde jag rätt eller fel?
-Du gjorde rätt, sa Jonnie allvarligt.
-Gjorde Jenny rätt eller fel?
-Det vet jag inte. Det är hemskt svårt att svara på.
-Jag tror hon gjorde rätt, sa Katarina lika allvarligt. Om man gör nånting som är hemskt fint och det inte skadar nån annan människa - då är det väl bra?"
"-Kommer du ner? sa han till Sigbritt.
-Nej!
-Ska jag hjälpa dej?
-Nej!
-Kan du själv?
-Nej!
Hon hade vänt sig inåt mot stammen för att skyla sina bröst.
-Ska du stanna där uppe i trädet?
-Nej!
Han förstod ingenting.
-Då går väl jag då, sa han lamt.
-Gör det!
Då gjorde han det
När Jonnie kom upp till utedasset träffade han Katarina.
-Vet du vad? sa han.
-Nej.
-Tjejer är inte kloka."
Sist men inte minst ska jag dela med mig av dikten "Humlan". Skriven av Hans-Erics vän Folke Isaksson.
"-Den dag jag blir kär ska jag bjuda hela Sjövik med omgivningar på saft och bullar.
-Du gillar ju killar.
-Det är klart jag gillar killar. Man behöver väl inte kära ner sej i dom. Jag gillar plommonspäckad fläskkarré också. Men inte är jag kär i plommonspäckad fläskkarré för det."
"Att det ska vara så himmelskt märkvärdigt att ta en tjej på brösten! Det är välingenting.
Han bryr sig inte alls om det. Inca får ha sina mjuka runda varma solbrända härliga sköna
underbara bröst i fred för honom. Han skulle inte vilja krama om dem om han fick betalt.
Han är inte intresserad. Har har annat att tänka på, vad det nu är. Något viktigt. Livsviktigt.
Han skulle ta livet av sig. Så var det. Ja."
"Mitt i natten vaknade jag av en vit blixt och ett brak som om en jätte rivit itu ett kilometerstort laka.
Sen kom regnet. Det smattrade mot fönstret och stänkte snett in över balkongen.
Jag tänkte på min persilja. Persiljan tänkte inte på mej. Det är kärlek det.
Jag tänker på persiljan och persiljan tänker på sej."
"Vita syrener om kvällen
är det vackraste jag vet.
En gummas djupa rynkor
är det vackraste jag vet.
Ett barnskratt en solig dag
är det vackraste jag vet.
Men det fulaste jag vet?
Det skriver jag inte om.
Det gömmer jag.
Det glömmer jag.
Det allra vackraste jag vet
är ett grönt staket."
är det vackraste jag vet.
En gummas djupa rynkor
är det vackraste jag vet.
Ett barnskratt en solig dag
är det vackraste jag vet.
Men det fulaste jag vet?
Det skriver jag inte om.
Det gömmer jag.
Det glömmer jag.
Det allra vackraste jag vet
är ett grönt staket."
"Tomaterna växte och luktade starkt, som tomatplantor brukar göra. Majsen växte på sitt vis. Den luktar inte. Den luktar som Gud: ingenting men torrt."
"Balkongdörren öppnades och Spiro stack ut huvudet. Han var kädd i en blårandig pyjamas. Jag var klädd i sovsäck.
-Vad du skrika för?
-Jag såg Gud, sa jag.
-Va?
Greker säjer va? precis som vanligt folk.
-Gud, sa jag. Deus. Zeus eller vad ni kallar honom.
Jag pekade mot zenit.
Spiro skakade på huvudet.
-Ni svenskar inte kloka skallen, sa han.
-Må så vara, sa jag. Men erkänn att Sverige har världens vackraste sommarnätter.
-Grekland har världens vackraste sommarnätter.
-Hur kan du veta det? sa jag. Dom syns ju inte. Dom är svarta som tusch.
-Svartast och vackrast, sa Spiro och log.
Okay. Dom svarta osynliga grekiska nätterna var vackrast. Spiro var starkare än jag. Den som är starkast kan bestämma vilken natt som är vackrast. Man är aldrig så hjälplös som när man ligger i en sovsäck med blixtlåset uppdraget till hakan.
Spiro stirrade mot zenit. Han hade mörka glasögon på sej.
-Var? sa han.
-Vad ska du med solglasögon till? sa jag. Mitt i natten?
-Svenska sommarnatt helvete ljus, sa Spiro.
-Ni greker inte klocka skalen, sa jag.
-Var?
-Skalen. Nöten. Knasig i bollen. Slask i melonen. Fattar du inte?
Spiro pekade uppåt.
-Där.
-Var?
-Gud.
-Ser du honom?
-Jag ser ingenting.
-Ta av dej glasögonen.
-Då kan jag inte voa.
-Du ska inte sova nu, sa jag. Du ska titta på Gud. Sen får du sova.
-Jag måste ha solglasögonen på mej hela natten. Annars är det för ljust. Svenska sommarnatt inte klok.
-Sover du med solglasögonen på?
-Natulevis.
-Du blundar när du sover. Då blir det mörkt.
-Inte för mej. Ögonlock tunna som plask.
-Som plask?
-Som plaskpåse.
-Plastpåse, för fan.
Konversationen började på mej på nerverna. Spiro kan inte sova om han inte får ha sina solglasögon på sej. Jag inte inte sova om jag ska snacka hela tiden. Å andra sidan kan jag inte snacka om jag ska sova hela tiden."
"Då öppnade jag balkongdörren och klev in.
-Blev hon arg då? sa Jonnie.
-Nej, hon blev förskräckt först när hon förstod att jag hade sett alltihop.
"Vad gjorde ni?", sa jag.
"Vi kramades", sa Jenny.
"Ni gjorde mer", sa jag.
"Sen knullade vi", sa Jenny.
"Jaså. Var det skönt?"
"Ja", sa Jenny "Det var jätteskönt. Det här får du inte tala om för pappa. För då blir pappa lessen. Han tycker att det bara är han som får knulla med mej."
"Var det fult?" sa jag.
"Nej. Det var inte fult", sa Jenny. "Men det ska aldrig hända igen. Lova på hedersord att du inte säjer nånting."
-Jag lovade. Jag sa heller aldrig nånting. Vad tycker du, Jonnie -gjorde jag rätt eller fel?
-Du gjorde rätt, sa Jonnie allvarligt.
-Gjorde Jenny rätt eller fel?
-Det vet jag inte. Det är hemskt svårt att svara på.
-Jag tror hon gjorde rätt, sa Katarina lika allvarligt. Om man gör nånting som är hemskt fint och det inte skadar nån annan människa - då är det väl bra?"
"-Kommer du ner? sa han till Sigbritt.
-Nej!
-Ska jag hjälpa dej?
-Nej!
-Kan du själv?
-Nej!
Hon hade vänt sig inåt mot stammen för att skyla sina bröst.
-Ska du stanna där uppe i trädet?
-Nej!
Han förstod ingenting.
-Då går väl jag då, sa han lamt.
-Gör det!
Då gjorde han det
När Jonnie kom upp till utedasset träffade han Katarina.
-Vet du vad? sa han.
-Nej.
-Tjejer är inte kloka."
Sist men inte minst ska jag dela med mig av dikten "Humlan". Skriven av Hans-Erics vän Folke Isaksson.
Mumlande liten björn far den i sin skog,
talar för sig själv med munnen full av socker.
Smackar med sin tunga, gäspar i sin hand,
reder snart ett ide i det söta höet.
Hör, så den snarkar i sängen!
Plötsligt brusar den upp, kolerisk,
vinglar vresig och brun bland svajande blad,
med din sjungande motor högst i en frömjölssky.
Strängt inspekterar den drängar och fält,
håller räfst med idoga myran, med den lata lusen,
muttrar buttert och brummar: "Skynda på,
mina bröder,
det är mulen dag!"
Men hellre ser jag humlan i annat värv:
flärdlös och luden bugar han över örternas rad,
dricker sin mjölk och tackar,
hänger i blommans juver.
Samlare, läckergom, liten tok
under blåklockans kjol.
Sist kommer frosten:
med ett knäpp far han från blomman
rätt in i saligheten.
talar för sig själv med munnen full av socker.
Smackar med sin tunga, gäspar i sin hand,
reder snart ett ide i det söta höet.
Hör, så den snarkar i sängen!
Plötsligt brusar den upp, kolerisk,
vinglar vresig och brun bland svajande blad,
med din sjungande motor högst i en frömjölssky.
Strängt inspekterar den drängar och fält,
håller räfst med idoga myran, med den lata lusen,
muttrar buttert och brummar: "Skynda på,
mina bröder,
det är mulen dag!"
Men hellre ser jag humlan i annat värv:
flärdlös och luden bugar han över örternas rad,
dricker sin mjölk och tackar,
hänger i blommans juver.
Samlare, läckergom, liten tok
under blåklockans kjol.
Sist kommer frosten:
med ett knäpp far han från blomman
rätt in i saligheten.
Men så har man ju sina pojkar som alltid finns för att muntra upp en
|-Laus-| Full som ett as | säger:
jag vill att du skriver det i din blogg
"Om jag ska tro laus så har jag hela väerlden under mina fötter. han var asfull vid tillfället. men jag vet att det ligger sanning i det eftersom laus aldrig har fel"
jag vill att du skriver det i din blogg
"Om jag ska tro laus så har jag hela väerlden under mina fötter. han var asfull vid tillfället. men jag vet att det ligger sanning i det eftersom laus aldrig har fel"
Tjillevillevipp-pompompom
- Alla bara gifter sig och gifter sig och gifter sig. Snart är det bara du och jag, Tjorven, som inte är gifta ett ända dugg.
- Och det skönt! Jag tänker aaaldrig gifta mig, så det så!
- Men du sa ju att du sklle gifta dig med en rörmokare.
- Jag kan väl inte gå och gifta mig med en helt främmande karl heller.
Åh, jag älskar sån här logik!
Egentligen skulle jag gått på utställning och plåtat eller åtminstondestädat men det slutade med Tjorven & Skrollan istället. Jag tycker faktiskt de här filmerna bara blir bättre och bättre ju äldre man blir.
Jag har nog lite extra kärlek till Saltkråkan för att Melker är så lik min pappa fast med mindre kött och fler kala fläckar
Ha! En snubbe kom fram till mig efter yogan och sa att jag hade varit på TV härom dan. TV4 filmade från Clarion och lyckades få med den enda, korta stunden jag satt tyst och snällt och bara lyssnade på de som höll föredrag. Eller "lyssnade" kanke är lite att ta i med jag tittade på dom i alla fall. Annars sprang jag omkring med kameran och försökte få olika vinklar och perspektiv. Anton Abele var svårast att få snygg på bild. Han hade taskig hållning och underbett
- Och det skönt! Jag tänker aaaldrig gifta mig, så det så!
- Men du sa ju att du sklle gifta dig med en rörmokare.
- Jag kan väl inte gå och gifta mig med en helt främmande karl heller.
Åh, jag älskar sån här logik!
Egentligen skulle jag gått på utställning och plåtat eller åtminstondestädat men det slutade med Tjorven & Skrollan istället. Jag tycker faktiskt de här filmerna bara blir bättre och bättre ju äldre man blir.
Jag har nog lite extra kärlek till Saltkråkan för att Melker är så lik min pappa fast med mindre kött och fler kala fläckar
Ha! En snubbe kom fram till mig efter yogan och sa att jag hade varit på TV härom dan. TV4 filmade från Clarion och lyckades få med den enda, korta stunden jag satt tyst och snällt och bara lyssnade på de som höll föredrag. Eller "lyssnade" kanke är lite att ta i med jag tittade på dom i alla fall. Annars sprang jag omkring med kameran och försökte få olika vinklar och perspektiv. Anton Abele var svårast att få snygg på bild. Han hade taskig hållning och underbett
Hertiginnan Curiousa af dålig timing
Som ett resultat av de senaste dagarnas outtröttliga engagemang med att
fota skolkatalogen och plåtningen på Clarion Hotel så vaknade jag i morse
och insåg att jag var sjuk. Inte döende, men raspig och hostig och annat
irriterande så jag bestämde mig helt enkelt för att somna om och samla krafter.
*viiiiiiibb* Shine on *viiiiiibb* right from the hart. *viiiiiiibb* You would keep shine on...*viiiiiibb*
Mobilen ringer 10:11. Ska jag svara? Näää, jag kommer ändå inte kunna föra
ett vettigt samtal i mitt skick... fast det där är ett nummer jag inte känner igen...
Nyfikenheten vann tillslut över stoltheten.
- *hostrasp* Hallå?
- Ja hej, är det Cecilia?
- Ja, förlåt. Hej *harkel*
- Hej, det är blablabla (har redan glömt namnet), drottningens presstalesman. Väckte jag dig eller nåt?
- Nej, jag är lite krasslig
- Jaha, oj då, då ska jag inte hålla dig så länge. Det är så att drottningen inte har några bilder från sitt tal igår, men ni hade några bilder på henne?
- Jag och Simon
- Vi skulle jättegärna använda era bilder om det går bra
- Ja gud ja, absolut
- Frågan är hur vi ska lösa det då att få över bilderna om du är sjuk...
- Simon har alla mina bilder också på sin laptop
- Jamen vad bra, då ringer jag Simon då och sen så får du krya på dig!
- *garv/hostning* tack. Ha det bra
- Ha det gott
- Hej
- Hej
fota skolkatalogen och plåtningen på Clarion Hotel så vaknade jag i morse
och insåg att jag var sjuk. Inte döende, men raspig och hostig och annat
irriterande så jag bestämde mig helt enkelt för att somna om och samla krafter.
*viiiiiiibb* Shine on *viiiiiibb* right from the hart. *viiiiiiibb* You would keep shine on...*viiiiiibb*
Mobilen ringer 10:11. Ska jag svara? Näää, jag kommer ändå inte kunna föra
ett vettigt samtal i mitt skick... fast det där är ett nummer jag inte känner igen...
Nyfikenheten vann tillslut över stoltheten.
- *hostrasp* Hallå?
- Ja hej, är det Cecilia?
- Ja, förlåt. Hej *harkel*
- Hej, det är blablabla (har redan glömt namnet), drottningens presstalesman. Väckte jag dig eller nåt?
- Nej, jag är lite krasslig
- Jaha, oj då, då ska jag inte hålla dig så länge. Det är så att drottningen inte har några bilder från sitt tal igår, men ni hade några bilder på henne?
- Jag och Simon
- Vi skulle jättegärna använda era bilder om det går bra
- Ja gud ja, absolut
- Frågan är hur vi ska lösa det då att få över bilderna om du är sjuk...
- Simon har alla mina bilder också på sin laptop
- Jamen vad bra, då ringer jag Simon då och sen så får du krya på dig!
- *garv/hostning* tack. Ha det bra
- Ha det gott
- Hej
- Hej
Nämen, titta vad jag hittade!
Denna satt fasttejpad på min dörr dagen
familjen kommit hem från Gotland.
Tydligen är det ett uppslag från GT i slutet
av augusti som min lillasysters farfar hade
rivit ut och sparat
familjen kommit hem från Gotland.
Tydligen är det ett uppslag från GT i slutet
av augusti som min lillasysters farfar hade
rivit ut och sparat
Nästa kommer få det bättre
The picturebook
Min bror har som vanligt lyckats få mig att fastna i en serie. Det är en sjukt morbid anime som heter monster och jag tänker inte berätta
vad den handlar om. Själv är jag på avsnitt 37 och retar mig på att jag inte kan
se mer men jag och min bror har bestämt oss för att se tillsammans.
Det här är en liten sidosaga som får en viktig nyckelroll längre fram i filmen.
Det är också de bilderna som visas till slutsången "The love of life"
A long, long time ago in a land far away there was a monster without a name. The monster wanted a name so badly. So the monster left to go on a journey to find a name.
But the world was so large that he split into two to make his journey. One went to the west and the other went towards the east.
The monster who went to the east found a village. At the entrance of the village there was a blacksmith. -Mr. Blacksmith, please give me your name, said the monster.
-You can't give away your name, the blacksmith replied.
-If you give me your name, I'll enter you and give you strength.
-Really? If you can make me stronger, then I'll give you my name.
The monster entered the blacksmith. The monster became Otto the Blacksmith. Otto the Blacksmith became the strongest man in the village.
But one day he said:
-Look at me. Look at me! Look at how large the monster inside me has become!
*Crunch Crunch! Munch Munch! Chomp Chomp! Gulp!*
The hungry monster ate Otto from the inside out. The monster returned to being a nameless monster.
Even when he entered Hans the Shoemaker…
*Crunch Crunch! Munch Munch! Chomp Chomp! Gulp!*
He returned to being a nameless monster.
When he entered Thomas the Hunter…
*Crunch Crunch! Munch Munch! Chomp Chomp! Gulp!*
He once again returned to being a nameless monster.
The monster came to a castle looking for a wonderful name. In the castle, there was a sick boy.
-If you give me your name, I'll give you strength.
-If you can cure this illness and make me strong, I'll give you my name.
The monster entered the boy. The boy became well. The king was so pleased!
-The prince is well! The prince is well!
The monster liked the boy's name. He also liked living in the castle so even though he was hungry, he endured.
Every day his stomach growled, but he endured it. However, he was so hungry that one day he said:
-Look at me. Look at me! Look at how large the monster inside me has become!
The boy ate the king and even his servents.
*Crunch Crunch! Munch Munch! Chomp Chomp! Gulp!*
Since there was no one there anymore, the boy went on a journey. He kept on walking for days and days.
One day, the boy met the monster who traveled to the west.
-I have a name. It's a wonderful name, too.
The monster who went to the west said:
-I don't need a name. I'm happy even without a name. We just have to accept that we are monsters without a name.
The boy ate the monster who went to the west.
The monster finally had a name but all the people who could call him by that name have disappeared.
And Johan was such a wonderful name, too.
And Johan was such a wonderful name, too.
Telefonsamtal med farmor
".. för han hade ju önskat sig det. Ska vi säga.. tretiden?""Absolut, det låter jättebra"
"Jamen då säger vi så lilla Cillan. Hej.. nej vänta förresten!"
"Ja?"
"Hur går det med kärleken?"
"Slut"
"Bra! Bra Cilla, det var det jag ville höra!"
Musik
Jag tänkte tydligen på mycket den 10 april 2008....
" Jag satt med en kär vän framför dumburken för ett tag sedan
Hon pekade mot tösen på skärmen och utbrast; ”Hjälp vad mager! Men killar kanske tycker om sånt” Jag undrade vilka killar hon syftade på då...
Man förutsätter att alla andra är får i skocken men själv är man unik
Alla elaka människor har sjörövarlapp för höger öga, det vet vi ju. Eller hur?
Alla poeter har svart polotröja, basker och dricker rödvin. Nu stämmer visserligen det där med vinet men jag tror ni fattar min poäng och om ni inte gör det så behöver ni inte känna er dumma
Jag fattade själv alldeles nyligen vad det innebar på riktigt
Det verkar som om jag ärvt min pappas irriterande ifrågasättande tankeställare
Som när jag sa att jag tyckte om vinrött och han kontrade ”Jasså? Vad trevligt. Vilket vin då?”
Det tålde att tänka på
För några dagar sedan samtalade jag med en mycket vis man ;) om väder och vind och djupt och ytligt och annat som faller på tungan
Han tittade lite skeptiskt på mig och sa
”Jo, jag tycker om dig… men du säger förlåt alldeles för ofta”
HÄPP! Tänkte jag och svävade tillbaka några månader in i ett gammalt förhållande
(”Förhållande”. Ja, ni vet ju själva hur det kan bli)
In i ett busigt, lite sadistiskt flin som upprepade
”Säg förlåt”
”Förlåt”
”Säg igen”
”Förlåt”
”Högre, vad sa du?”
”Förlåt”
Smaken är uppenbarligen delad och det är helt ok så länge du följer din smak och inte någon annans "
Några tankar från 10 april 2008
" ”Nu äter jag upp dig!”
Med ett stort vrål flyger jag över henne som skrattar förtjust och panikslaget när jag tandlöst biter henne över revbenen
”Hur smakar jag?”
”Gott!”
”Gott som godis?”
”Du smakar lillasyster, det är mycket godare än godis. Du är så söt så man får lust att… ÄTA UPP DIG!”
Syskonkärleken ekar mellan rosa tapeter
Jag funderade nyss vilken smak jag har själv
Senast jag tog mig en bit av någon så smakade han salt och det tycker jag om
Salt alltså
Ja, honom också, men det är en helt annan historia för det får jag egentligen inte göra
I alla fall inte för mycket..
Nog om det!
Jag funderade på hur jag smakade och om det ändras beroende på humör
Och då, vilket humör som är godast.
Och ja, jag vet att jag är helt körd i skallen men någon ska ju vara jag också. "
Inte ensam
Jag skrattar tills jag gråter för hur ska man reagera?
Vara glad och tacksam eller drabbas av panik?
Det är nämligen så att när mina händer darrar då styr inte jag
och det känns inte bra
Jag härmar Mona Lisas svårsedda smil för hur jag än försöker
kan jag inte låta bli
Men det syns
och det känns
bakom ögonlock och murar
Du står där, pärlan
Där står du still
ord
Jag blev störtkär i Thomas Dybdahl efter att ha hittat hans "Cecilia" ute på youtube. Jenny skickade lite flera senare och själv letade ganska nyligen reda på några andra som satt sig. Nu satt jag och lyssnade på en av låtarna som jag inte gett allt för stor uppmärksamhet och fastnade i en text.
"Don't hold back. I know it's not easy. Everyone gets a little scared but time will heal even a heart of steel so don't try to run. I'll try to stop you're tears from falling. Let it all rain down on me."
Lilium
Os iusti
meditabitur
sapientiam
Et lingua eius loquetur iudicium
Beatus vir qui
suffert tentationem
Quoniam cum
probatus fuerit accipiet coronam vitae
Kyrie Ignis Divine Eleison
O quam sancta,
quam serena,
quam benigna
Quam amoena esse virgo creditur
Kyrie Ignis Divine Eleison
O quam sancta,
Quam serena,
Quam benigna
Quam amoena O castitatis lilium
meditabitur
sapientiam
Et lingua eius loquetur iudicium
Beatus vir qui
suffert tentationem
Quoniam cum
probatus fuerit accipiet coronam vitae
Kyrie Ignis Divine Eleison
O quam sancta,
quam serena,
quam benigna
Quam amoena esse virgo creditur
Kyrie Ignis Divine Eleison
O quam sancta,
Quam serena,
Quam benigna
Quam amoena O castitatis lilium
Om ni undrar så hade jag tänkt lära mig sjunga låten.
Jag börjar med att lära mig texten
Jag börjar med att lära mig texten
Mysrys
"I like where you sleep when you sleep next to me.
I like When you sleep here cause our lips can touch and our cheeks
can brush here. Here, where you are the one that lies close to me
and whispers, "Hello, I miss you quite terribly."
I fell in love with you suddenly.
Now there's no place else I could be
but here, in your arms."
Ångest
Djävulens infektion
Den får en att vilja ont
mot andra
mot sig
Den får kroppen att krämpa
Den tvingar in ögonen i väta
Men känner allt och det hjälper inget till
Den bara hoppas att du får nog
och hänger dig
Djävulens infektion delas ut i smått och stort, i vått och torrt.
Det beror kanske på hans humör
Idag är det mig han vill illa
Den får en att vilja ont
mot andra
mot sig
Den får kroppen att krämpa
Den tvingar in ögonen i väta
Men känner allt och det hjälper inget till
Den bara hoppas att du får nog
och hänger dig
Djävulens infektion delas ut i smått och stort, i vått och torrt.
Det beror kanske på hans humör
Idag är det mig han vill illa
Amfitritê
Djupt i havet på demantehällen Näcken vilar i grönan sal. Nattens tärnor spänna mörka pällen över skog, över berg och dal. Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud. När och fjärran, ej en susning, intet ljud stör den lugn över nejden rår när havets kung ur gyllne borgen går.
Ägirs döttrar honom sakteliga gunga fram på den klara sjö. Harpans ljud de gå så sorgeliga söka fjärran en våg att dö. Fast hans öga står åt dunkla himmelen, ingen stjärna bådar nattens drottning än.
Freja smyckar sitt gyllne hår och Näcken så sin sorg på harpan slår: O, var dväls du, klaraste bland stjärnor, i den blånande skymningsstund? Du, som fordom, en av jordens tärnor, Var min brud uti havets grund. Och när hjärtat brann vid mina ömma slag smög så skön och blyg de tjusande behag mot min barm i den svala flod och gyllne harpan stum på vågen stod.
Nattens tärnor, klara stjärnor alla, gå till dans i den stilla kväll när de skära silvertoner skalla över stranden från häll till häll. Men när blodig dagens drott i östern står bleknande och rädd, den blida stjärnan går.
Sorgligt avsked hon blickar ner och gyllne harpan klingar icke mer.
Psithyrus
