Observationer -

20årsfest med Randigt-Är-Vipgänget

Gud vad jag älskar dessa människor.

Fridolf - min älskade och ständigt otrogna fru (har numera pojkvän)
J2 - den dansande, sjungande julgranen
Robin - som alltid hittar någon stackars nykomlig som inte hört sagan om hur Bosse mötte Robin, Rasmus och Callkurt
Sandra - med sin aldrig sinande energi blandar hon humor, porr och livlig fantasi och bakar ihop det till något härligt skruvat som bara denhär typen av männsikor inte bara uppmuntrar utan dessutom hakar på och utvecklar.
Denna gång hade t.ex. Fridolf (födelsedagsbarnet) införskaffat sugrör som jag ungefär en meter långa. I sluttampen satt jag, Sandra, Callkurt och Rasmus fast i en oändlig härva av sugrörstrassel som vi skapat genom att trycka in dom i varandra och trä i knapphål, runt skärp, midjor, bh:ar - you name it. Bildbevis kommer väl om några veckor om jag känner det här gänget rätt.

Vodkamelon var införskaffad så den smög vi på eftersom att det är tradition.

Callkurt är så härlig. Han och Jeppe är de grabbar som man tar med i sånnahär officiella ta-med-dig-en-partner-sammanhang. Typ på bio, på teater, mindre släktmiddagar...
Precis på samma sätt använder Fredd (bilden) mig med tanke på att han har tre bröder, två ingifta bröder och alla har flickvänner. Hela tiden jämnt antal så jag är stand-in ;). Väldigt, väldigt roligt. Hans morföräldrar undrade hur vårt förhållande skulle klara sig när han åkte till Skotland i en månad som professionell caddie *skratt*

Nu sitter jag här i en stor vit t-shirt med trycket "Alviks måleri" och väntar på att mitt te ska plinga. Skönt att det blev en relativt tidig kväll ikväll. Det är faktiskt rätt trevligt att bara umgås med mig.

2008-05-31 @ 23:53:21 Permalink "Kära dagbok..." Kommentarer (3) Trackbacks ()

Jenny och jag drog till Örebro för att titta på hennes nya lägenhet. Den var grymt fin. Jenny var finare i (relativt) nyfärgat hår och somrig kjol.
Rödhättor tycker vi om

I vanliga fall har vi båda tågskräck. Jenny brukar maniskt stirra ut genom fönstret och lyssna på musik. Jag brukar sms:a och ringa folk hysteriskt och sitta med öronen på helspänn så jag inte ska missa min station. Tillsammans gick det dock bra. Mycket snack om laxar, dirigenter, bearnaise, citat, verandor, bakgårdar och saker som gläser i solen.

Vi fick en vägbeskrivning för hur vi
skulle komma till huset. Den stämde inte.
Efter en lång promenad, en döv granne
och en ny vägbeskrivning bestämde sig
Jenny för att ringa en taxi.
1 timme tog det för den.
Jenny hoppade omkring och muttrade
något om kryp i kläderna och spindlar
man kunde se ända från balkongen.
Själv rullade jag helnöjt omkring i gräset
och fick vackra maskrosfläckar över de
svarta byxorna.

Väl framme var det värt väntan. Lägenheten var så jävla fin!

Efter att ha beundrat köksluckor och tagit bilder ett tag så tog vi bussen in till city och gick på ett helt värdelöst café men vi hade ju trevligt. It's löööw.
Egentligen finns det inte så mycket att säga om den dagen, det var våra samtalämnen som var roliga. Sen lyckades vi göra varandra lite smått förbannade på Örebros station men det gick snabbt över. Mest pga av Jenny kan jag tänka mig, själv är man ju envis som en get.

Vi fick en egen kupé som vi förpestade med fula ord och fräcka historier (vilket passade oss alldeles utmärkt) så när en ung man i slutet av resan kom in och satte sig pratade vi högt om hur jobbigt det var att ha TBC och att det var synd att det var så jävla smittsamt *host-host*. Tyvärr eller lyckligtvis så hade pojkvaskern hörlurar på sig.

Fan vad jag har saknat henne. Jag kommer väl sakna aset ännu mer när hon flyttar men hon verkade riktigt lycklig över att få komma ifrån "den här jävla hålan". Hucklerna i Örebro verkade inte alls lika aggressiva som de i Tumba, påstod hon ;)

Läget är just nu lite snurrigt. Jag är alldeles fladdrig. Jag kan säkert beskriva känslan med fler ord som betyder vadsomhelst och ingenting men det känns onödigt. Det enda som är viktigt är att det är en känsla jag mår bra av och det gör jag. Det verkar vara värt det.

2008-05-11 @ 00:13:03 Permalink "Kära dagbok..." Kommentarer (10) Trackbacks ()

We are family

Min käre bror misstänker att jag är glutenallergiker så nu ska jag försöka hålla mig ifrån mjöl ett tag för att se om jag mår bättre. Ni som har koll får hemskt gärna hjälpa mig - jag vet inte vad som innehåller mjöl och vad som inte gör det. Vilda gissningar från min sida slutar oftast i katastrof. Eller i mjöl

Nu ska vi snart iväg till familjen Bäckström/Fondberg för att fira vår farmor. Världens vackraste farmor, såhär ser hon ut:

Hon har läskigt bra musiköra och elakt ärliga recensioner. "Skulle verkligen alten längst bak låta sådär?"
Jag skriver om min och Jennys lilla äventyr i Örebro när jag fått bilderna.

eeeerhm... JO! Syskon är bra att ha. För några dagar sen skulle jag ta hand om min lillasyster, Lovisa, men det slutade med att hon tog hand om mig. Först pyntade hon mitt bad genom att lägga i sig själv, sen torkade hon badrumsgolvet medan jag latade mig och tillsist så lagade hon middag. Köttbullar blev det.