Observationer

Musik

Idag var jag med i P3

Jag tror länken ska fungera. Klicka på hoppa-fram-ett-steg-knappen (får icke föväxlas med den vanliga spolaframåt-knappen) och sen tills programmet har hållit på i 9 minuter och 24 sekunder.

Vi har alltid på P3 på när vi jobbar i studion (för er som inte vet det så har jag just nu APU hos fotograf Daniel Lindh). Jag och Annika (hans assistent) stod i målar/bygg/byta om/spackel-och-klet-rummet och sandpapprade en massa spacklade bokstäver av frigolit som skulle vara med i en kommande plåtning (jag får ju inte berätta detaljer men det var för att de skulle se ut att vara gjorda av betong) medan Daniel står med en A.D. i studion och plåtar sushi.  Vi  jobbar på och hostar HuseFix för glatta livet då  vi hör Christer hojta "...när det är dags att dra igång veckans stora"Vad gör du just nu"-undersökning". Jag vill höra vad du gör PRECIS just nu. Det kan vara något konstigt, det kan vara något kul, det kan vara något jobbigt men allra intressantast är ju om du gör något ovanligt. Något som du absolut inte hade räknat med att behöva göra i just det här ögonblicket. Något som förvånar lite"


Annika och jag stannade upp och bara tittade på varandra.
"Ska vi?" "Det kan ju inte finnas någon som gör något konstigare!"
Christer: "Numret är 037..."
"Inte så fort!"
Vi irrar omkring i rummet trots att vi vet att det inte finns något papper i närheten. Jag stannar upp framför radion och memorerar innan jag springer in på vårt kontor och krafsar ner siffrorna, som jag satt på repeat i skallen, på första bästa papper. Jag konstaterade kaxigt att det var säkert var rätt för jag är en sån talang med ett sånt minne. Annika spräckte min malliga bubbla med att lugnt och sansat gå till gå in på P3's hemsida på internet och konstatera "Ja det var rätt, vad duktig du är!"

I alla fall, jag fick order om att sköta snacket. För att göra en kort historia ännu kortare så berättade jag vad vi gjorde för en trevlig tös och ett par tre minuter senare ringde hon upp och frågade ifall jag ville vara så vänlig att berätta det i sändning. Vi var samtal nr. 1.

Christer: Black Kids - I'm not gonna teach you're boyfriend how to dance i Christers "Vad gör du just nu"-undersökning som kommer att börja med Cecilia. Hallå Cecilia, vad gör du just nu?
Jag: Ja hej! Eh....jag spacklar, eller vad säger jag, jag sandpapprar spacklade frigolitbokstäver.
Christer: Du sandpapprar..?
Jag: ...spacklade fligolitbokstäver med min kollega Annika här.
Christer: och varför gör du det, Cecilia?
Jag: Jaaa...  *skratt* vi är här hos fotograf Daniel Lindh. Annika är hans assistent och jag är här på APU...
Christer: Jaha.
Jag: ..så det ska vara med i en plåtning.
Christer: Och vad är det för bokstäver? Är det Ö eller är det A eller är det C...
Jag: Det är A och det är M och det är N och massa E'n.
Christer: Ska det bilda ett ord som småningon?
Jag: Aa, och jag får inte berätta vilket.
Christer: Nää *skratt* . Har du sysslat mycket med sånt här bokstäversandpappring tidigare?
Jag: *skratt* aa det blir mycket konstigt man får göra som assistent här. Man får bygga bokhyllor och spackla bokstäver och sånt där men i vanliga fall -nä *skratt*
Christer: Och om man jämför det med andra uppgifter du haft, genom månaderna eller åren eller vad det nu kan va, hur pass udda är det att sandpappra bokstäver?
Jag: Inte så udda, det är ganska mycket konstigt man får göra för det är många konstiga saker man plåtar.
Christer: Vad är det konstigaste du har gjort?

[Här öppnas dörren försiktigt och Daniel, som har haft radion på i rummet bredvid, tittar in med en chockad min och ser mig, uppflugen på arbetsbordet med den dammiga telefonen i handen och ett BUSTED i pannan]

Jag: Eeeeh....jaaa....jag vet inte riktigt. Eeeh, nu kommer jag inte på någonting. Jag tycker nog det här är bland det konstigaste.
Christer: *skratt* Du svänger om där litegrann.
Jag: Ja, fotografen kom in så jag blev lite nervös.
Christer: *skratt* Återgå till arbetet, Cecilia! Tack för rapporten
Jag: Tack, tack.
Christer: Hej då!
Jag: Heeej


Daniel kallade mig "radiokändisen" resten av dagen. Han tyckte tydligen bara att det var en rolig grej, särskilt då hans flickvän hade ringt och skrattat att det var ett annorlunda sätt att göra reklam ;)





Fick precis detta mail

"Hej Cecilia och Grattis till juryns andra plats i den svenska tävlingen i Metro Photo Challenge med din bild ”Skugga”
Du har vunnit följande pris.

* Digital Fotoram med trådlös anslutning (Nextbase @Photomail-X Wifi)
* Jurymedlemmen Göran Segeholms senaste fotobok "Konsten att ta vinnande bilder"

Priserna kommer att skickas ut till dig snarast möjligt och jag behöver därför din adress dit priserna skall skickas.

Med Vänlig Hälsning
Niclas Winterquist
Projektledare"




Så kan det gå. Nu ska jag sova

Nu verkade han inte nervös längre. Den enda gången han sviktade det allra minsta var när han inte kunde hitta sin hatt. Han kunde inte åka utan den!
Självklart och som alltid så hittar hans syster (jag) den ganska genast genom att stirra åt samma håll som han stirrar MEN (det här är tricket) passa på att titta efter om något som liknar den gråa hatten ligger där. Man kan vänta på att den kryper fram, harklar sig och säger

Han är förövrigt så cool, min bror. En timme innan han åker går han forfarande och pular med packningen. Innan han åker så väger han väskorna noga och blir illa till mods om han bara har några hekton till godo och när han rensar ut överflödig vikt så kan han slänga ut både jeans och långtröjor så länge han får med den röda kokboken han älskar, trots att de inte har någon spis. Resekläderna består av

När jag reser någonstans så gör jag en packlista tre dagar innan och sen packar jag ner ALLT som inte stod på listan. Eftersom att jag är grym på att packa, tjocka, moffa och rulla så är väskan nu halvfull. Sen ligger jag vaken två nätter i rad och grubblar över vad jag har glömt och sen slutar det med att jag fyller väskan OCH handväskan till bristningsgränsen 5 timmar innan jag ska åka. Restrerande 4 timmar ägnas åt att vandra runt som ett osaligt spöke tills jag slår mig till ro med någonting läs/skrivbart

och blir så harmonisk att jag nästan missar flyget. 
Reseklädseln består av mjukisbyxor, en tröja som inte fick plats i packningen men var för användbar för att lämnas hemma (också den jag kommer använda nästan hela resan medan de andra plaggen förblir ouppackade), en strumpa på foten, en strumpa på huvudet med morgonfrisyr och tandkräm under samt en gigantisk, röd regnjacka varesig det regnar eller ej.



Men nu har min bror åkt till Paris för att bo hos en vän, hitta sin drömtjej, köpa en vingård och aldrig skänka sin syster en tanke igen förutom när han ska på maskerad för då har han ingen som klär ut honom längre och då kommer han att ångra sig!
 Själv kommer jag inte sakna honom alls.

Just nu sitter jag i Nickes T-shirt, mina mjukisbyxor och lyssnar på en låt som jag inte vet vad den heter men  den börjar med

Jag hade Nickes jeans också men då sa han att jag såg lesbisk ut. Dessutom så har han en asliten röv.