Skrivlek med Shin och Andreas
Vi turades om att skriva på samma berättelse. I första övningen fick vi se vad den andre skrivit och fylla i dennes meningar. Den andra var i brevform och där vi inte visste vad de andra skrev.
Dessa är resultaten:
1:
Grytet såg helt dött ut. Men gick man närmare, tyst förstås, så kunde man ana rörelser. Egentligen såg jag dem aldrig annat än i ögonvrån. Anade. Men jag kände på mig att Ullis hade fel. Det var inte ett grävlingsgryt. Det var mer som, som, kanske ett sorkhål. Nå, inte sorkar. Jag satte mig på huk bakom enbusken och tog tyst fram kikaren. Nu gällde det bara att sitta still. De var så skygga att minsta rörelse skulle skrämma in dem i hålorna igen. Idag skulle jag lyckas! Idag var dagen då jag äntligen skulle få bräda Ullis och till sist få bevis. Bevis på att vi, inte bara hade sorkar under trallen, utan också att det var sorkarna som hade stulit alla vänsterstrumporna!
2:
Har du det bra?
Kaninen hoppetihoppade över maskrosen, glad som en lärka.
Vi har tagit med oss alla böcker från den lilla gäststugan morfar byggde.
Sjo bre.
Förresten trodde jag inte mina öron när du berättade. Det var mina visdomständer.
Världens bästa pappa. Jag har blivit sjuk, men blir nog snart bra.
Shit, jag ångrar det redan, och jag har målat en tavla!
Mallorca var så himla fint att jag längtar dit!!
Mamma brukade alltid säga att man bara får pengar för de tänder som lossnat av sig självt.
Jag är 1,50 cm lång fast solbrännan var inte så skön, den sved som attan.
Men nog med skryt nu, hur går det för dig? :)
Hej då!
Snart ska jag äta glass, massa glass!!
Puss och kram, hoppas du får tillbaka minnet snart!
/Din alltid lika struliga sonson
3:
Jag vet att jag skulle skrivit detta för flera år sedan.
Jodå, jag har det väldigt bra här i skogen. Jag har alltid varit en fegis.
Myggorna svärmar och alla sparvarna flyger lågt som 17, de blir nog mätta.
Jag säger som det är helt enkelt: Det är ditt barn.
Det är tråkigt här utan dig. Jag fattar om du är arg, det gör jag. Jag ska tatuera in ditt namn på låret där ingen annan kan se, ganska högt upp. Faktum kvarstår att vi inte har råd. Jag har slut på fästingmedel också :( Du förstår säkert. Och du? Det kliar så konstigt, har du kollat dig? Han sa att du var helt jävla empatistörd.
Nog gnäll från min sida, hur mår Kajsa och hunden? Jag sa ingenting om någonting... du vet. Du vet hur jag är, så du förstår säkert.
Äsch, jag vet inte vad jag säger. Åååh, vad jag saknar dig! Du bara måste komma! Jag vet var du bor och jag har kontakter. Jag ska ta hand om dig riktigt ordentligt.
Och du? Inga snutar.
Dessa är resultaten:
1:
Grytet såg helt dött ut. Men gick man närmare, tyst förstås, så kunde man ana rörelser. Egentligen såg jag dem aldrig annat än i ögonvrån. Anade. Men jag kände på mig att Ullis hade fel. Det var inte ett grävlingsgryt. Det var mer som, som, kanske ett sorkhål. Nå, inte sorkar. Jag satte mig på huk bakom enbusken och tog tyst fram kikaren. Nu gällde det bara att sitta still. De var så skygga att minsta rörelse skulle skrämma in dem i hålorna igen. Idag skulle jag lyckas! Idag var dagen då jag äntligen skulle få bräda Ullis och till sist få bevis. Bevis på att vi, inte bara hade sorkar under trallen, utan också att det var sorkarna som hade stulit alla vänsterstrumporna!
2:
Har du det bra?
Kaninen hoppetihoppade över maskrosen, glad som en lärka.
Vi har tagit med oss alla böcker från den lilla gäststugan morfar byggde.
Sjo bre.
Förresten trodde jag inte mina öron när du berättade. Det var mina visdomständer.
Världens bästa pappa. Jag har blivit sjuk, men blir nog snart bra.
Shit, jag ångrar det redan, och jag har målat en tavla!
Mallorca var så himla fint att jag längtar dit!!
Mamma brukade alltid säga att man bara får pengar för de tänder som lossnat av sig självt.
Jag är 1,50 cm lång fast solbrännan var inte så skön, den sved som attan.
Men nog med skryt nu, hur går det för dig? :)
Hej då!
Snart ska jag äta glass, massa glass!!
Puss och kram, hoppas du får tillbaka minnet snart!
/Din alltid lika struliga sonson
3:
Jag vet att jag skulle skrivit detta för flera år sedan.
Jodå, jag har det väldigt bra här i skogen. Jag har alltid varit en fegis.
Myggorna svärmar och alla sparvarna flyger lågt som 17, de blir nog mätta.
Jag säger som det är helt enkelt: Det är ditt barn.
Det är tråkigt här utan dig. Jag fattar om du är arg, det gör jag. Jag ska tatuera in ditt namn på låret där ingen annan kan se, ganska högt upp. Faktum kvarstår att vi inte har råd. Jag har slut på fästingmedel också :( Du förstår säkert. Och du? Det kliar så konstigt, har du kollat dig? Han sa att du var helt jävla empatistörd.
Nog gnäll från min sida, hur mår Kajsa och hunden? Jag sa ingenting om någonting... du vet. Du vet hur jag är, så du förstår säkert.
Äsch, jag vet inte vad jag säger. Åååh, vad jag saknar dig! Du bara måste komma! Jag vet var du bor och jag har kontakter. Jag ska ta hand om dig riktigt ordentligt.
Och du? Inga snutar.