Observationer

1. Det var en stackars tekniker som inte alls sitter där han sitter för att han är service-minded utan för att han faktiskt på riktigt vet vad som blivit fel i systemet.


2. Att han var chef.

Nej, jag har inte gått och dött. Bloggen är heller inte nedlagd, jag har bara så mycket annat för mig än att blogga.

Det är så jäkla mycket man ska göra när man får tid över på händerna. Man ska ta körkort, man ska resa, man ska försöka hitta en lägenhet under alla dessa grejor, man ska ställa ner flyttkartongerna i förrådet (jag flyttade in i augusti förra året), man ska skaffa en ny mobiltelefon, man ska byta abonnemang, man ska ringa till posten och uppmana dem att sluta skicka mina räkningar till mina grannar, man ska skicka brev till skatteverket, man ska ha en hel-dag med sina närmsta syskon (en av syrrans 11års-presenter), man ska plåta x antal människor, man ska bli plåtad av x antal människor, man ska beställa om mormors foton och denna gång skicka dem till brorsans adress (så inte brevbäraren ger dem till mina grannar), man ska umgås mer med sin lillasyster som börjar bli alldeles för jävla stor, man ska hämta sin födelsedagspresent (från i oktober!) hos Smultris och snacka ikapp lite tid med henne och bada i hundhår, man ska renskriva protokollet från avdelningsmötet och skicka det till jobbet, man ska fylla i diverse formulär inför resan till San Diego i sommar, man ska fortsätta på komplimangboken och man ska fortsätta med det där som jag inte skriver om här men som handlar om min hälsa och tar upp större delen av min fritid. Också ska man låta sig själv vara nykär i sin otroligt vackra, smarta och begåvade pojkvän som är helt underbar.

Sen ska man ju umgås med folk. Vänner som är underbara och som jag inte vill tappa. Det är helt fantastiskt att de står kvar hela tiden när jag säger "Jag kan inte imorgon, kan vi höras nästa vecka?" och kommer indundrande först två månader senare med andan i halsen, en stor övernattningsväska och en energinivå som en mamma till nykläckta femlingar.

Också ska jag ju ta upp sången igen, innan jag tappar den.

Också vill jag ju prova på teater, det har jag ju alltid velat göra!

Nu sitter jag hemma - sjuk igen - och svarar på mailhögen och googlar "Faderkomplex" och "Arbeta med sång". Inga vettiga svar eller sidor på någon av dem. Dessutom är det dags för mig att laga någon slags mat till mig själv innan jag blir deprimerad.

Men mitt i allt det här så är jag ändå glad och lugn och stolt över det liv jag har, de vänner jag omger mig med, den familj jag håller nära mig, min partner, vad jag får och tillför på min arbetsplats och de här nya verktygen och rutinerna i mitt liv som tillåter mig att stanna upp, andas, tänka, känna, titta på mig själv och säga: "Jag duger precis som jag är. Jag älskar det jag ser"




Och för ni som inte orkade med denna harang av blahaba kan få kolla om ni är "Pitta", "Vata" eller "Kapha" i Ayurvedisk medicin, det är bara att välja:

http://www.whatsyourdosha.com/quiz/quiz.html'
http://www.indiaoz.com.au/health/ayurveda/bodytype.shtml
http://www.prokerala.com/health/ayurveda/prakriti-analysis/prakriti-test.php
http://www.naturdoctor.com/Chapters/Quiz/AyurvedicQuiz.html

Jag gjorde alla och de visar lite olika men det verkar som att jag är ganska jämn mellan alla 3, dock med en lutning åt Vata.

Till alla Vata om februari (egen översättning från engelska):
 
Håll ut! Vata säsongen är snart över - du kommer att bli varm igen!
Under tiden, fokusera på kärleken den här månaden. Du älskar att vara spontan, men vänta inte till sista minuten med att planera något för alla hjärtans dag, då är risken att det inte blir så romantiskt som du hade hoppats! Skriv ett poem eller en sång eller måla en vacker tavla - din kreativitet är din styrka och den kommer att vinna din kärleks hjärta.