Australien
Calle, om du ser det här så är det dags för dig att klippa dig!
Igår var jag, pojkvännen och brorsan på Winjas ost- och vinkällare. Tokgod mat och dryck, vi blev alla lite på kanylen.
Idag ska vi fira brorsans födelsedag så jag måste rusa
"Du är inte dum, du är bara nyvaken"
Mark väckte mig idag. Jag är ganska glappkäftad även på morgonkvisten visade det sig.
Vi ska iallafall på biljard med några polare ikväll tror vi. Jag slits mellan att göra fint här hemma eller ta med mig grannen, David, och våldgästa vår gemensamma vän Fredd.
Hum Hum Hum
Mjao?
Min käre vän Fredrik är i Sverige igen. Jag lyssnar på julmusik och funderar på att pynta.
Te.
Filt.
Det är så att man vill spinna.
En hälsning från dåtiden. Cilla 15 år.
Jag håller på och kollar igenom gamla dagböcker.
Den här händelsen var säkert jättehemsk när den inträffade (och säkert även ett halvår senare) men med lite distans är det faktiskt bara fantastiskt roligt. Jag var en rätt kul tjej ;)
För känslans skull har jag inte ändrat stavningen.
datum månad veckodag tid väder
20 maj lördag 10:01 grådask
...Vi snackar och skrattar. Jag går i mitten och vi påminner varandra om "Var det inte här din pappa släppte av oss?", "Var det inte här Lukas försökte kyssa dig" osv
Precis när Tessie säger "haha alltså vi har ett minne från en konstig händelse för varje gata i stan" så ser jag.
Jim med två blondiner.
Jag reagerar på en gång. Behövde inte ens stå en stund för att se om jag såg rätt. Den snabba blicken på håret, munnen, uppsynen, kroppen, det var mycket mer än nog. Utan ett ljud vände jag mig snabbt och tyst om och började gå i rakt motsatt riktning. Mellan blomkrukorna och övergångsstället stannade jag och blev så panikslagen av min situation att jag fick tårar i ögonen. I bakgrunden hörde jag Tessies förvånade "Vad håller ni på med?" och Tinas bestämda "Tessie. Tänk inte, bara spring för i helvette!"
Vad skulle jag göra? Fortsatte jag längs gatan i den här takten så skulle han kanske få syn på mig och skynda ikapp eller ännu värre, låtsas att han inte såg mig. Sprang jag över övergångstället så skulle han förstå att det var honom jag sprang ifrån och jag skulle bli ännu mindre i hans ögon. Varför fortsatte jag bara inte med tjejerna mot Gallerian? De hade skyddat mig och om han sett mig skulle vi alla tre ge honom en föraktfull blick.
Nu var den enda föraktfulla här jag...
Allt dethär hann jag tänka medans jag snodde runt och blickade hjälplöst mot gatan.
Då ser jag Tina rusa emot mig och Tessie stå förvirrad och prata med en äldre kvinna. Jag känner en hand på min axel. Tinas hand och hennes ord i mitt öra:
"Gina Tricot. Fort!"
Vi rusar in och ner. Jag mässar som en förbannelse "Jim, jim. Fan det var Jim..."
"Jag vet älskling, jag såg"
"Såg han dig?" "Vi fick ögonkontakt" *FAN!*
"...och hur reagerade han? Kände han igen dig?"
"Ja... han ökade på takten lite för att hinna fram och hälsa med stannade av mitt 'Tessie, spring förfan' och panikslagna blick" *helvette helvette helvette helvette*
Tessie går långsamt ner för rulltrappan med blicken helt fokuserad
"Det var Jim" "Jag vet Cicci, jag såg" "Såg han dig?"
"Han gav mig ett ögonkast men vände snabbt på nacken och låtsades som ingenting"
"Varför sprang du inte idiot?" flikar Tina vänligt in
"Jamen jag försökte men Neas mamma hann ikapp mig"
Toppen. Jim såg Tinas och sedan Tessies flykt och om han följde Tina med blicken så såg han uppenbarligen mig också. Allt bevittnat av Gud och Neas mamma.
Fuck och amen.
Musik
Tyst dag igen
Bara så alla vet varför jag inte svarar i nallen
Imorgon
Puss och kraaaaam!
Viiiiinkeviiiiink!
Min fina fina Bapi
Egentligen så skulle det ha kunnat vara rätt skönt att få bara andas i några dagar om det inte hade varit för att min dator förtfarande var hos min farmor. Jag hade nämligen varit kattvakt hos henne i några dagar och jag kunde inte åka och hämta mina saker nu p.g.a. smittorisken.
*pling-plong*
Säger min ytterdörr. Utanför står pappa med min väska, min dator och en matkasse fylld av jag-är-sjuk-käk, glass och vitamindrycker. Är han inte bara det finaste som finns? Nu ska jag svara på mail. Det lär ta ett tag.
Lovisa - Vem är hon?
Tre namn jag lyssnar till:
Lovisa, Skalet, Flisen.
Någonting jag tycker om med mig själv:
livlig
Någonting jag inte tycker om med mig själv:
ganska dålig förlorare
Detta är jag rädd för:
hajar och muränor
Tre saker jag vill ha varje dag:
glass, äggröra, puss.
Tre saker jag absolut inte kan göra:
stå på huvudet, äta blommkål och rycka ut en tand.
Det tycker jag om att göra:
bada, hoppa studsmatta, dansa.
Detta vill jag göra just nu:
leka med Cilla
Bästa känslan:
lycka
Värsta känslan:
ångest
Är jag kär just nu?
nej
Jag vill gifta mig…
ja, men inte just nu
Följande tre saker vill jag göra innan jag dör:
skaffa hund, ta studenten, få ett riktigt bra jobb
Min käraste ägodel:
Skottan (en gosedjurshund)
Något jag vill ha i present:
Hund
Detta har jag på mig just nu:
En rosarandig tröja, ett par blåa jeansthights och en klocka
Favoritkläder:
Jag älskar alla kläder i alla sorters väder (storasysters kommentar: tönt!)
Favoritdjur:
Hund
Stjärntecken:
Stenbock
En bok jag älskar:
Kompisboken
En film jag älskar:
Råttantoj
Tv-program jag gillar:
Magi på Waybenner place, Hana Montana, Sonnys chans och Icarly
Detta äter jag gärna:
Tacos
Hit vill jag gärna åka på semester:
Hollywood eller typ nåt
Färg på mina ögon:
Blågrön
Person jag beundrar:
Cilla och Niklas
Favoritfärg:
Alla färger (s-s kommentar: Så jävla PK :P)
Om jag vore ett djur skulle jag vara:
Hund
Vilken är din favoritrestaurang?
Kinamuren
Badkar eller duschkabin?
Badkar
Yup
Så jävla roligt!
Jag ligger och halvsover när mobilen ringer. Åh nej, tänker jag men sätter mig upp och drar nallen ur laddare.
- Yes? Kraxar jag
- Hallå? Svarar en kille på klockren och lite full Göteborgska
- Hallå?
- Hallå, hör du vem det är?
- ...va?
- Det är Daniel, kommer du ihåg mig?
Daniel... DEN Daniel? Daniel som jag bodde hos över en helg i Göteborg för 5 år sedan? Som spelade fotboll och försökte ge mig sina byxor för att jag sa att dom var fina? Daniel vars lillebror introducerade mig för Green Street Hooligans? Daniel som jag inte hört ett ljud av, eller hört av mig till, sen jag åter landade i Stockholm på måndagen?
- Jag kommer ihåg dig.
- Är det sant? Fan vad roligt! Gissa vart jag är!
- Du är i Stockholm
- ...jaa.
- Du skulle inte ha hört av dig annars
- ... ne
Jag behöver inte återge hela samtalet men summan var att vi båda var taggade att ses igen men jag låg och halvsov efter en lång arbetsdag och han + 2 polare var på fullen och skulle göra stan. Kompromissen blev att han bjuder mig på frukost imorgon.
Det ska bli jätteroligt att se om han är sig lik!
Uj uj
Jag är supertrött. Och himla nöjd. Jag är faktiskt rätt toppen när man tänker efter.
Träna nu.
Puss
Vad är det med alla telefonförsäljare?
Idag var det en Göeborgare från The Phone House.
Han ringde när jag var vid Universitetet. Under tiden av vårt samtal hann jag gå ner i tunnelbanan, byta till gröna linjen vid T-centralen, märka att jag åkt åt fel håll, hoppa av vid Rådmansgatan, byta färdriktning och hoppa av vid Skanstull. Det tar ungefär 20 - 25 minuter.
I ungefär 3 minuter tror jag han försökte sälja på mig ett trådlöst bredband. Resterande tid pratade vi om var jag bodde, om jag bodde själv, vem som hade gulligast dialekt (och med gulligast menade vi nog båda löjligast), vad jag jobbade med, vad jag pluggade för inriktning på gymnasiet, vad han pluggade för inriktning på gymnasiet, hans snittbetyg i högstadiet, våra respektiva åldrar, vem av oss som bodde mest off (utkanten av Stockholm vs Göteborg), min fotokarriär, min blogg, facebook, varför jag och min bror hade gemensam facebook, min bror och så en jävla massa reklam för den egna personen. Ja, också är han transvestit. Inte köpte jag något heller.
Mycket märkligt.
Jag fick mycket kritik över att det inte fanns några vettiga bilder på mig här på bloggen som inte är svartvita (det heter sepia vännen) så jag slänger upp några bilder på mig från mammas 50års-fest.
Håll till godo!
Den roligaste jävla telefonförsäljaren! :P
Han hade en sån där röst... nu ska vi se kommer man kanske från dalarna när man har den dialekten? Precis som Carolina på mitt jobb. Lite fövånad, mjuk ton i en bergodalbana där man betonar den andra vokalen i allting. "Då pratAr man lite så hÄra
"Hallå eller?"
"Ja hallå jag heter StEfan och kommer från TelenOr."
"Hej Stefan"
"Hej, är det CecIlia jag pratar med?"
"Ja precis"
"Hej, har du tId att pratA lite eller är du på vÄg?"
"Det är ingen fara"
"Nejmen ok, då hAr ju du TelenOr idag och ringer för 99 kr, hur går dEt?"
"Jag trivs jättebra med mitt abonemang"
"Vad trEvlIgt! Också hAr du ju också köpt till TelenorfrIEnd där man ringer utan sAmtalskOstnad till alla med TelenOR och surfar grAtis"
"Ja"
"Ja, och dEt ser ju brA ut. Du ringEr ju inte så myckEt så.. Är det något du vill frÅgA om?"
"Nej, det känns bra"
"Jamen vad brA! Då får du ha en trevlig dAg då"
"Absolut, du med. Hej då!"
"Hej då"
Inte så att han vill sälja på mig något annat abonemang utan han ringde bara för att berätta att det abonemang jag har passar mig och höra om jag trivs bra med det. :P Så gullig!
Världen är liten
En av hennes närmaste, Bella, och jag satt nästan hela kvällen och pratade massor om allt och inget och poesi.
Det visade sig att hennes storasyster, Alexandra, ska upp och tävla i SM nu snart. Alexandra (efternamn som jag inte minns precis just nu), tänkte jag, varför känner jag igen det namnet?
Det visade sig att det var den Alexandra som hamnat mellan i Johan - Johan dramat där mitt ex agerade 2"medlare" mellan alla berörda parter. Wretman, Nordgren, Ulf, Alex, Lennart Bong, Evy, hon som vann på Rabarber för några år sedan med "String" (namnet försvann precis) och en massa andra galna poeter visste hon vilka de var. Tydligen har vi varit på både Biljardpalatset, Southside och Rabarber samtidigt utan att stöta in i varandra. Dock var hon inte med den gången då jag tävlade på Rabarber för det hävdade hon bestämt att hon inte skulle ha kommit ihåg.
Sedan visade det sig att vakten på det sista haket vi var på brukar hänga med "vårt" gäng på medeltidsveckan. Jag tror t.o.m. att han har ett förhållande med Mumsbiten.
Väldigt, väldigt roligt. Världen är liten.
Rus
Över-trötthet (finns det ordet) verkar blivit min ersättare för fylla. Jag blir över-pepp, över-social, älskar allt och älskar alla jag orkar lägga märke. Underligast av allt är att när jag åker hem på pendeln och tröttheten övergår till någon slags medveten koma så ser alla så jävla snygga ut.
Egentligen inte särskilt ologiskt
...undra om det finns 12stegsprogram för sånt :P
Jehovas kom och väckte mig idag
De var supertrevliga
Musik
Mjao mjao, must i mitt hus...
Jag pratade med Mofasa igår och han sa det att om jag kommer trots att jag är sjuk så kommer jag bara ge henne dåligt samvete. Sann martyranda som jag själv fått utstå massvis från släktingar särskilt.
Det är så schysst att man kan få stöd även när det gäller de här små vardagliga bitarna i livet. Det känns som om att ifall man får dem att fungera så blir saker heller aldrig så stora.
Jag känner mig i alla fall bättre och jag tror inte jag har någon feber längre så förhoppningsvis så kan jag jobba imorgon. Det vore kanoners eftersom att jag varit dålig på att boka pass och därmed har väldigt lite att röra mig med den här månaden. Samtidigt, det fixar sig. Jag fixar det. Det handlar mest om att göra det bästa av de förutsättningar man har.
Nu ska jag sätta på en hjärndöd och underhållande film tror jag.
Puss och kraaaam
Sjuk och emlig
Jag är helt säker på att jag blev smittad av min syster i fredags men jag har haft så mycket viktigt och häftigt och givande för mig i helgen att det fick vänta.
Då menar jag inte att jag ignorerade det utan när allt detta hände så var jag inte sjuk. Det var först när jag var klar med allt (som hade gått fantastiskt bra!) som jag började känna mig... lite sömnig. Kommer hem och två timmar senare så badar jag i näsdukar med lock för öronen och är lika varm som ett tekoppen jag håller i.
Men jag klarade det! Jag är grym :D
Det vore trevligt om jag är frisk nog att vara med syrran när hon söker in till AF imorgon, jobba tisdag morgon (need the money) och gå på bio med brorsan samma kväll men jag får ta det som det kommer. Nu ska jag bara ta hand om mig själv, dricka gått te, se en mysig film och sova jävligt gott för det har jag förtjänat.
Godmorgon!
Vi håller på och funderar på det här med resan till Barcelona. Det lutar åt att vi åker första veckan i mars men eftersom att det är sportlov så blir det lite dyrare då. Andra alternativet är andra veckan i april. Problemet där är att Christian har sin uppskjutning (raket. Han jobbar på rymdbolaget) någon vecka innan och tydligen så är risken stor att den blir försenad. Vi får prata mer om det nästa gång vi ses.
Igår åt vi middag och sedan gjorde vi glass och tittade på A Lot Like Love. Jättemysigt.
I lördags var jag på Hannas avskedsmiddag, som också blev tokmysig, och i fredags var jag med Calle-gänget hos Robin och "förade" d.v.s. dom drack lite cider, jag drack te, och sen bestämde vi oss för att inte gå ut. Istället snackade vi skit och kollade på How I Met Your Mother till småtimmarna.
Jag känner att jag måste träna för att hålla mig igång för mitt sätt och umgås nu för tiden är att äta eller sitta i soffan. Därför åkte jag nu raka vägen från Christian hem till min ma-ma för att snylta på hennes Wii-fit. Skitjobbiga, skitroliga övningar. Om det inte var så svaindyrt skulle jag köpa ett till mig själv.
Micke har tydligen blivit ordentligt biten av poesiflugan för fyra mornar i rad har jag fått sms från honom med "Dagens dikt". Ett så himla mysigt sätt att starta dagen på.
Själv kom jag alldeles nyss att tänka på ett poem jag skrev för många år sedan som heter "Långt till November".
Nu minns jag hur jag kände
i kalla händers väntan
i varma tiders längtan
I Boreglidig gata när kylan kinden brände
Snabb fot framåt gå
Sitt ej. Nej, upp och stå!
Nu är det dåtid innan det händer
Allt går för långsamt, men vinden vänder
Sen minns jag hur det kändes
i varma händers längtan
i kalla tiders väntan
i vårgalningens göke då heta blickar brändes
Mjuk fot på grönt strå
sa någon "stopp!" så var det så!
Då tog man minst en sak i sänder
och det var långt kvar till november
Blabb
Jag vill börja skriva igen. Ragnhild har nog rätt, vi är väldigt lika när det gäller karriär och intressen. Vi blir så lätt uttråkade.
Först var det sången som var mitt allt. Jag kom in på AF, jag reste runt världen och sjöng för kungligheter och i medier med flickkören och jobbade för obefintlig lön på Operan i La boheme och fick i slutändan det 8 takter långa solot. Små, få sångjobb med 500 - 1000 spänn för 2 låtar. Ungefär där tröttnade jag och la ner sången som en eventuell framtidsförsörjning med ursäkten att operan gjort min syster till en hypokondriker.
Poesin smet in på ett litet hörn och tillslut levde jag mellan varje poetträff. Jag har alltid varit rätt stolt över min poesi men det verkade som om den blev mer uppskattad utanför poetsällskapet än innanför. Sen klarade jag inte av att läsa på scen och där sprack det igen. "Du kan ju inte göra något som jag inte är outstanding på!" sa mitt ego och jag höll med.
Sen började plugga foto. Utställningar, fototävlingar och frilansjobb kom och gick. Jag fick massor av bekräftelse och uppskattning och folk förutspådde att jag skulle bli stor i branschen. Fick stipendium men hade redan bestämt mig att foto inte var någonting för mig. Att vara egenföretagare var ingenting för mig. Jag ville inte vara orolig för hur mycket jag skulle tjäna i månaden, att jag skulle ha tillräckligt med jobb o.s.v.
Sen började jag fundera på logopedin och det gör jag fortfarande. Det är bara det att om jag ska plugga i 5 år och bränna mina studielån så vill jag vara säker på att det är vad jag vill. Att jag inte tröttnar på det också.
Så nu jobbar jag och saknar sången massor. Fick precis en stark önskan att göra klart min foto/poesibok och publicera den men det skulle innebära att en hel del bilder skulle behöva göras om och jag vet inte... fotot är det jag saknar absolut minst. Jag har inget driv, jag vill bara glida.
En bortskämd liten räkmacksmänniska är vad jag är och det erkänner jag. Jag är inte intresserad av att kämpa utan folk ska se min talang, lyfta iväg mig och göra något utav mig.
Det kommer en dag när det är dags för mig att göra det jag ska
men den dagen är inte idag