Den öppna båten ur en 11årings ögon

Haha, sånt här är så underbart. När jag och en vän som fortfarande heter Nathalie Sjöstedt gick i femman fick vi en ganska ovanlig läxa. Uppgiften var att hitta på en alternativ fortsättning på "Den öppna båten" av Stephen Crane och detta är hennes version:


Det uppstod en lång tystnad när båten studsade fram över den upprörda sjön ut på djupare vatten...


Stormen blev värre! Kocken sa:
- Varför ska det här hända mig?! Nu kommer jag aldrig få nå't pris för att jag är en så bra kock!
- Äh... håll tyst! sa journalisten.
- Titta, land i sikte! sa kaptenen.
- Vi åker dit! sa smörjaren.

Lite senare var de framme.
- Titta, ett tält! Det är någon som bor här, jippiii, jaaa, sa kocken.
- Hallå, är det någon här? sa smörjaren.
Plötligt kom det nån.
-Hallå! Åh vad jag é glad för att träffa en människa på denna ö! sa smörjaren.
- Habla, habla?!!
- Va? sa alla.

Det var en kannibal!!! Dun-dun-dun (läbbig musik). Plötsligt tog han fram en
kniv!!! Alla skrek! Han nafsade åt sig två stycken. Kocken och journalisten!
Dun-dun (läbbig musik). Kocken och kaptenen fick kött på benen och sprang
därifrån, fort som attan. Dom satte sig i båten. Åkte iväg och bara drev iväg!
Men kannibalerna var nöjda och glada för de fick i alla fall två stycken.
Moahahahahahaha!
Där satt dom... kaptenen och kocken. Dom satt där utan mat och utan nånting.
Plötsligt såg de ett starkt ljus... rätt som det var var alla döda!!!!!





THE END
Författaren något år senare










(Också beskyller folk MIG för att gå på knark! :P)


Musik


Inte alla hästar i stallet... löss i kalufsen... smulor i kakburken eller något annat heller för den delen

Jag är så glad över att människorna jag umgås med har ordentligt med humor. Då kan de orka de dagar jag sovit för lite och ätit för dåligt, som idag. Egentligen är det inget farligt alls utan det som händer när jag är övertrött är att jag blir ungefär 5 år gammal. Petar folk i sidan, trampar på skor, stjäl mössor och svävar iväg i helt sjuka fantasier. Idag slutade det med en bebis, inslagen i bubbelplast och silvertejp med en röd rosett på huvudet som skrek "Angelica". Jag skyller på Mackan för det sistnämnda för i mina tankebanor sa bebisen faktiskt "aj" som normala människor när någon smäller bubbelplast på dom.
Som om vanliga människor skulle paketera en bebis i bubbelplast, men det är en annan historia.

Tur för Simon att han inte var i plugget idag för då hade jag velat leka med hans lockar. Det var Fredd och Theime som fick stå ut med att jag pillade i deras hår, kläder, händer och örsnibbar. Farmors stackars pojkar, vad härdade ni är. Pappa påstår att jag redan som bebis höll på med folks örsnibbar som en slags alternativ stressboll. Tycker jag inte alls är konstigt. De är små och lena och passar mellan tum- och pekfingret. Inte alls lika mysigt på de som har hål i öronen. Dubbelt så mysigt på min bror som är muterad och har 3 örsnibbar.

Ni hör. Jag har inte alla indianer i kanoten idag. Kan det vara så att man häver ur sig så mycket känslor och tankar en dag/kväll/natt att man inte har några kvar till dagen därpå? Att man helt enkelt inte orkar vara logisk, förståndig, trevlig eller klok utan tar en paus i fantasivärlden där man fortfarande inte ens är nära att bli vuxen.

För ungefär 2 minuter sen så beställde jag en studentmössa. Den kommer bli jättefin.

Jag har lust att skriva en novell. Eller ett poem. Eller en riktig saga i rätta andan. Som sagan och pannkakan eller flickan som inte ville gå till skolan. Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag skriva första kapitlet, lessna, kämpa fram ett kapitel till och sen SKITA I ALLT och skriva slutet och aldrig titta på texten igen och sen ligger den på min extrena hårdisk och tar plats. Jag har massa sånna, det är väldigt roligt att titta egenom 3 år senare.


Jag har fan lust att slänga upp en uppgift vi gjorde i mellanstadiet... jag gör det, vänta


MYS musik

Hans-Eric Hellberg - I lööööw!

"Jag odlar persilja i en balkonglåda. Persilja är gott. Vet du att man kan steka persilja fort i het olja. Resultatet blir någonting som liknar bränd taggtråd. Med det är gott, särskilt till fisk"


"-Den dag jag blir kär ska jag bjuda hela Sjövik med omgivningar på saft och bullar.
-Du gillar ju killar.
-Det är klart jag gillar killar. Man behöver väl inte kära ner sej i dom. Jag gillar plommonspäckad fläskkarré också. Men inte är jag kär i plommonspäckad fläskkarré för det."


"Att det ska vara så himmelskt märkvärdigt att ta en tjej på brösten! Det är välingenting.
Han bryr sig inte alls om det. Inca får ha sina mjuka runda varma solbrända härliga sköna
underbara bröst i fred för honom. Han skulle inte vilja krama om dem om han fick betalt.
Han är inte intresserad. Har har annat att tänka på, vad det nu är. Något viktigt. Livsviktigt.
Han skulle ta livet av sig. Så var det. Ja."


"Mitt i natten vaknade jag av en vit blixt och ett brak som om en jätte rivit itu ett kilometerstort laka.
Sen kom regnet. Det smattrade mot fönstret och stänkte snett in över balkongen.
Jag tänkte på min persilja. Persiljan tänkte inte på mej. Det är kärlek det.
Jag tänker på persiljan och persiljan tänker på sej."


"Vita syrener om kvällen

är det vackraste jag vet.

En gummas djupa rynkor

är det vackraste jag vet.

Ett barnskratt en solig dag

är det vackraste jag vet.

Men det fulaste jag vet?

Det skriver jag inte om.

Det gömmer jag.

Det glömmer jag.


Det allra vackraste jag vet

är ett grönt staket."


"Tomaterna växte och luktade starkt, som tomatplantor brukar göra. Majsen växte på sitt vis. Den luktar inte. Den luktar som Gud: ingenting men torrt."


"Balkongdörren öppnades och Spiro stack ut huvudet. Han var kädd i en blårandig pyjamas. Jag var klädd i sovsäck.
-Vad du skrika för?
-Jag såg Gud, sa jag.
-Va?
Greker säjer va? precis som vanligt folk.
-Gud, sa jag. Deus. Zeus eller vad ni kallar honom.
Jag pekade mot zenit.
Spiro skakade på huvudet.
-Ni svenskar inte kloka skallen, sa han.
-Må så vara, sa jag. Men erkänn att Sverige har världens vackraste sommarnätter.
-Grekland har världens vackraste sommarnätter.
-Hur kan du veta det? sa jag. Dom syns ju inte. Dom är svarta som tusch.
-Svartast och vackrast, sa Spiro och log.
Okay. Dom svarta osynliga grekiska nätterna var vackrast. Spiro var starkare än jag. Den som är starkast kan bestämma vilken natt som är vackrast. Man är aldrig så hjälplös som när man ligger i en sovsäck med blixtlåset uppdraget till hakan.
Spiro stirrade mot zenit. Han hade mörka glasögon på sej.
-Var? sa han.
-Vad ska du med solglasögon till? sa jag. Mitt i natten?
-Svenska sommarnatt helvete ljus, sa Spiro.
-Ni greker inte klocka skalen, sa jag.
-Var?
-Skalen. Nöten. Knasig i bollen. Slask i melonen. Fattar du inte?
Spiro pekade uppåt.
-Där.
-Var?
-Gud.
-Ser du honom?
-Jag ser ingenting.
-Ta av dej glasögonen.
-Då kan jag inte voa.
-Du ska inte sova nu, sa jag. Du ska titta på Gud. Sen får du sova.
-Jag måste ha solglasögonen på mej hela natten. Annars är det för ljust. Svenska sommarnatt inte klok.
-Sover du med solglasögonen på?
-Natulevis.
-Du blundar när du sover. Då blir det mörkt.
-Inte för mej. Ögonlock tunna som plask.
-Som plask?
-Som plaskpåse.
-Plastpåse, för fan.
Konversationen började på mej på nerverna. Spiro kan inte sova om han inte får ha sina solglasögon på sej. Jag inte inte sova om jag ska snacka hela tiden. Å andra sidan kan jag inte snacka om jag ska sova hela tiden."


"Då öppnade jag balkongdörren och klev in.
-Blev hon arg då? sa Jonnie.
-Nej, hon blev förskräckt först när hon förstod att jag hade sett alltihop.
"Vad gjorde ni?", sa jag.
"Vi kramades", sa Jenny.
"Ni gjorde mer", sa jag.
"Sen knullade vi", sa Jenny.
"Jaså. Var det skönt?"
"Ja", sa Jenny "Det var jätteskönt. Det här får du inte tala om för pappa. För då blir pappa lessen. Han tycker att det bara är han som får knulla med mej."
"Var det fult?" sa jag.
"Nej. Det var inte fult", sa Jenny. "Men det ska aldrig hända igen. Lova på hedersord att du inte säjer nånting."
-Jag lovade. Jag sa heller aldrig nånting. Vad tycker du, Jonnie -gjorde jag rätt eller fel?
-Du gjorde rätt, sa Jonnie allvarligt.
-Gjorde Jenny rätt eller fel?
-Det vet jag inte. Det är hemskt svårt att svara på.
-Jag tror hon gjorde rätt, sa Katarina lika allvarligt. Om man gör nånting som är hemskt fint och det inte skadar nån annan människa - då är det väl bra?"


"-Kommer du ner? sa han till Sigbritt.
-Nej!
-Ska jag hjälpa dej?
-Nej!
-Kan du själv?
-Nej!
Hon hade vänt sig inåt mot stammen för att skyla sina bröst.
-Ska du stanna där uppe i trädet?
-Nej!
Han förstod ingenting.
-Då går väl jag då, sa han lamt.
-Gör det!
Då gjorde han det
När Jonnie kom upp till utedasset träffade han Katarina.
-Vet du vad? sa han.
-Nej.
-Tjejer är inte kloka."







Sist men inte minst
ska jag dela med mig av dikten "Humlan". Skriven av Hans-Erics vän Folke Isaksson.


Mumlande liten björn far den i sin skog,
talar för sig själv med munnen full av socker.
Smackar med sin tunga, gäspar i sin hand,
reder snart ett ide i det söta höet.
Hör, så den snarkar i sängen!

Plötsligt brusar den upp, kolerisk,
vinglar vresig och brun bland svajande blad,
med din sjungande motor högst i en frömjölssky.
Strängt inspekterar den drängar och fält,
håller räfst med idoga myran, med den lata lusen,
muttrar buttert och brummar: "Skynda på,
mina bröder,
det är mulen dag!"

Men hellre ser jag humlan i annat värv:
flärdlös och luden bugar han över örternas rad,
dricker sin mjölk och tackar,
hänger i blommans juver.
Samlare, läckergom, liten tok
under blåklockans kjol.

Sist kommer frosten:
med ett knäpp far han från blomman
rätt in i saligheten.





"..plötsligt är jag vinden i träden. Plötsligt är jag lugn och trygg"

Musik










Expert på korkade löften

Jag lovar härmed att om jag gör lumpen så ska jag raka skallen

Till Tessie:

Du hade rätt, jag skulle ha lånat alla böckerna på en gång.
"Syskonkärlek" var på 297 sidor. Jag fick den igår kväll.
Det tog sammanlagt 7 timmar att läsa ut den.

Ny bok, tack


Musik (som jag visst får tycka om!)

När jag var liten trodde jag han sjöng "Jag undrar om du tar din katt och ger dig av, eller mor och stannar kvar"

I år tar jag över planeringen

Musik

Jag planerar som fan för min födelsedag för att slippa hamna i samma situation som tidigare år.
Idén är att försöka samla så många av mina härligaste kontakter på ett och samma ställe för att ta ett glas och snacka skit. Poeter, fotografer, sångare, salsare, gamlingar, ynglingar - bara alla! Ni som läser det här är antagligen jävligt bjudna, jag ska precis sätta mig och göra en inbjudan.

Jag läste precis ett inlägg från min lösenordsskyddade blogg om en födelsedag för två år sedan.
Citat som "Det hela slutar med att jag bryter ihop på hallgolvet medan de andra samlar ihop sina saker ut i hallen och kucklar "Hej dåå. Vi syns ikväll" som om de inte ser att jag ligger där", "Han körde dit och så spenderade vi dagen med att köra omkring på Kungsholmen och sjunga till hans bilradio. Blommor och choklad hade han med sig också. Det är så lätt att vinna en ledsen flickas hjärta" och "Jag vet inte hur jag ska slippa fira födelsedagen nästa år för då kommer jag fortsätta höra hur otacksam jag är. Jag orkar inte för de har ju rätt. Jag är inte ett dugg tacksam, jag vill bara bli lämnad ifred" är riktigt jobbiga att läsa nu. Det är mycket lättare att tycka om sitt för-några-år-sedan-jag än ens jag man är för stunden. Eller så var det i alla fall men tack vare terapin är det så fantastiskt mycket bättre.

Jag tror det kan bli bra i år. Det måste det bli

Harmonica

Hade helt glömt denna men jag tycker han är grym. Den är några år gammal så många har säket redan hört honom men jag tycker han är värd att se om ;)


"Vi skiiiiiiiter i den där jävla 17åringen. Hon kan gå i terapi!" /Jonas Gardell

Knutby sketchen   <--- bäst live

Sista gruppbilden till skolkatalogen tagen och den var självklar på min egen klass. Jag fick lust att styckmörda dom. Simon och jag gör det här utan ersättning för att vi tyckte fjorårets bilder var så jävliga och så kommer att gäng emos med attityd och ska klaga!

"aaaah, varför ska vi vara ute för? Varför är vi så få? Jag tänker inte vara med om det bara ska vara vi. Varför tar ni bilderna? Det är bättre att vi gör det här någon annan dag. Aaaaah. Jag tänker inte stå här. Tänker du stå här? Nej, för jag tänker inte stå här. Är det långt kvar eller?"

Himlar med ögonen och suckar när man ropar upp. Gnäller och gnäller och aaaaah! Mon dieu!

Fredd tyckte jag skulle söka hjälp för mina aggressioner när jag skadeglatt delgav honom min bild av ett perfekt skolfoto. I det skolfotot, där hänger alla stroppiga emos i snaror från taket i dödsryckningar medans alla andra står runtomkring och pekar och skrattar. Eller så står de bara ljusa kläder och ler änglalikt in i kameran. Einstein kan få ha en klubba också.

Nej fan, det kanske var ett bra förslag. Söka hjälp alltså, inte hänga emos


För er som inte känner mig så väl (och Shin):
Nej, jag är inte arg. Jag blir sällan arg och jag
vill verkligen inte att någon ska hänga sig.
Det är bara min sjukt morbida humor som spökar


Låt

Men så har man ju sina pojkar som alltid finns för att muntra upp en

|-Laus-| Full som ett as | säger:

jag vill att du skriver det i din blogg
"Om jag ska tro laus så har jag hela väerlden under mina fötter. han var asfull vid tillfället. men jag vet att det ligger sanning i det eftersom laus aldrig har fel"

Jag mår dåligt nu. Det gjorde jag inte för en halvtimme sen

Fan, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte! Jag vill inte behöva se sånt och ska inte behöva se sånt och mår skit, skit, skit varenda jävla gång. Att se folk under tortyr eller slagsmål eller duell eller vanlig jävla splatter är jag inte alls känslig inför men det kanske beror på att det känns så långt borta från min värld.
Jag vill inte se skiten men överallt är den och poppar upp utan förvarning. Ingen läskig musik utan det brukar oftast bara vara tyst så man riktigt hör kvidandet och skrikandet ordentligt. I en jävla drakfilm från Afganistan, i Mina drömmars stad och t.o.m. i Saturday night fever som precis nu visades i 4an.

Jag kommer ihåg första gången och det var lika jävligt då.
Jag var väl 6 år när jag frågade "Pappa, vad är en våldtäkt?"

Tjillevillevipp-pompompom

- Alla bara gifter sig och gifter sig och gifter sig. Snart är det bara du och jag, Tjorven, som inte är gifta ett ända dugg.
-  Och det  skönt! Jag tänker aaaldrig gifta mig, så det så!
- Men du sa ju att du sklle gifta dig med en rörmokare.
- Jag kan väl inte gå och gifta mig med en helt främmande karl heller.

Åh, jag älskar sån här logik!
Egentligen skulle jag gått på utställning och plåtat eller åtminstondestädat men det slutade med Tjorven & Skrollan istället. Jag tycker faktiskt de här filmerna bara blir bättre och bättre ju äldre man blir.
Jag har nog lite extra kärlek till Saltkråkan för att Melker är så lik min pappa fast med mindre kött och fler kala fläckar


Musik




Ha! En snubbe kom fram till mig efter yogan och sa att jag hade varit på TV härom dan. TV4 filmade från Clarion och lyckades få med den enda, korta stunden jag satt tyst och snällt och bara lyssnade på de som höll föredrag. Eller "lyssnade" kanke är lite att ta i med jag tittade på dom i alla fall. Annars sprang jag omkring med kameran och försökte få olika vinklar och perspektiv. Anton Abele var svårast att få snygg på bild. Han hade taskig hållning och underbett

Ego boost

Musik



Simon and Garfunkel had a little problem. It was something about their hearts. You used to break them and make them go down on their knees on and on again. Romeo and Juliet had another story but they were a single pair, not free like you. Still they got a tragical end so many years ago. Life in itself can't hurt Cecilia. Walk in the light Cecilia. You're gonna live forever according to a well-known song. Cecilia. Walk in the light Cecilia. Did you come home and to whom?
I've been trying to overcome the mental blocks I've got. If they loved you, why didn't you respond to all their please? I wonder...



Hertiginnan Curiousa af dålig timing

Som ett resultat av de senaste dagarnas outtröttliga engagemang med att
fota skolkatalogen och plåtningen på Clarion Hotel så vaknade jag i morse
och insåg att jag var sjuk. Inte döende, men raspig och hostig och annat
irriterande så jag bestämde mig helt enkelt för att somna om och samla krafter.

*viiiiiiibb*
Shine on *viiiiiibb*  right from the hart. *viiiiiiibb* You would keep shine on...*viiiiiibb*

Mobilen ringer 10:11. Ska jag svara? Näää, jag kommer ändå inte kunna föra
ett vettigt samtal i mitt skick... fast det där är ett nummer jag inte känner igen...


Nyfikenheten vann tillslut över stoltheten.


- *hostrasp* Hallå?

- Ja hej, är det Cecilia?

- Ja, förlåt. Hej *
harkel*

- Hej, det är
blablabla (har redan glömt namnet), drottningens presstalesman. Väckte jag dig eller nåt?

- Nej, jag är lite krasslig

- Jaha, oj då, då ska jag inte hålla dig så länge. Det är så att drottningen inte har några bilder från sitt tal igår, men ni hade några bilder på henne?

- Jag och Simon

- Vi skulle jättegärna använda era bilder om det går bra

- Ja gud ja, absolut

- Frågan är hur vi ska lösa det då att få över bilderna om du är sjuk...

- Simon har alla mina bilder också på sin laptop

- Jamen vad bra, då ringer jag Simon då och sen så får du krya på dig!

- *
garv/hostning* tack. Ha det bra

- Ha det gott

- Hej

- Hej









"Jag har aldrig... blivit väckt på morgonen av drottningens presstalesman!"

*dricker*




Musik

Nämen, titta vad jag hittade!

Dagens (klassisker)






Denna satt fasttejpad på min dörr dagen
familjen kommit hem från Gotland.
Tydligen är det ett uppslag från GT i slutet
av augusti som min lillasysters farfar hade
rivit ut och sparat
















Nästa kommer få det bättre

Dagens


The picturebook

Min bror har som vanligt lyckats få mig att fastna i en serie.
Det är en sjukt morbid anime som heter monster och jag tänker inte berätta
vad den handlar om. Själv är jag på avsnitt 37 och retar mig på att jag inte kan
se mer men jag och min bror har bestämt oss för att se tillsammans.
Det här är en liten sidosaga som får en viktig nyckelroll längre fram i filmen.
Det är också de bilderna som visas till slutsången "The love of life"







A long, long time ago in a land far away there was a monster without a name. The monster wanted a name so badly. So the monster left to go on a journey to find a name.





But the world was so large that he split into two to make his journey. One went to the west and the other went towards the east.




The monster who went to the east found a village. At the entrance of the village there was a blacksmith.
-Mr. Blacksmith, please give me your name, said the monster.
-You can't give away your name, the blacksmith replied.
-If you give me your name, I'll enter you and give you strength.
-Really? If you can make me stronger, then I'll give you my name.





The monster entered the blacksmith. The monster became Otto the Blacksmith. Otto the Blacksmith became the strongest man in the village.




But one day he said:

-Look at me. Look at me! Look at how large the monster inside me has become!
*Crunch Crunch! Munch Munch! Chomp Chomp! Gulp!*

The hungry monster ate Otto from the inside out. The monster returned to being a nameless monster.




Even when he entered Hans the Shoemaker…
*Crunch Crunch! Munch Munch! Chomp Chomp! Gulp!*
 He returned to being a nameless monster.




When he entered Thomas the Hunter…
*Crunch Crunch! Munch Munch! Chomp Chomp! Gulp!*
He once again returned to being a nameless monster.




The monster came to a castle looking for a wonderful name. In the castle, there was a sick boy.
-If you give me your name, I'll give you strength.
-If you can cure this illness and make me strong, I'll give you my name.




The monster entered the boy. The boy became well. The king was so pleased!
-The prince is well! The prince is well!

The monster liked the boy's name. He also liked living in the castle so even though he was hungry, he endured.




Every day his stomach growled, but he endured it. However, he was so hungry that one day he said:

-Look at me. Look at me! Look at how large the monster inside me has become!




The boy ate the king and even his servents.
*Crunch Crunch! Munch Munch! Chomp Chomp! Gulp!*
Since there was no one there anymore, the boy went on a journey. He kept on walking for days and days.




One day, the boy met the monster who traveled to the west.

-I have a name. It's a wonderful name, too.

The monster who went to the west said:
-I don't need a name. I'm happy even without a name. We just have to accept that we are monsters without a name.




The boy ate the monster who went to the west.


The monster finally had a name but all the people who could call him by that name have disappeared.
And Johan was such a wonderful name, too.














Jag äter ägg

så det kommer ur öronen på mig. Godis, godis



Timglas

"Där finns det ju sä jäkla mycket snyggt men man kan hålla sig till att bara titta"

"Det tycker jag inte du gör ioförsig men det kanske är en annan grej om man gör något med en tjej, typ mig... då kanske det är mer okej?"



Man brukar ju säga att den man älskar alltid är vacker. Är den man tycker är vackrast den man älskar mest då? i sånna fall älskar jag min lillasyster mest men Maria måste ligga i topp 10. Herregud, Kvinnan är ju som ett sagoväsen. Tidlös skönhet.

Musik





Vi tog några sjukt vackra bilder i studion idag men det är inget jag ska lägga upp med tanke på att det är lite bart. Idag har jag gått på yogan i exakt ett år så jag ska ta med mig tårta ;)

NU ska jag skriva några loggar. Puss på er

Hej Jenny! Denna är bara för dig:

Gå och lägg dig sötnos.
Lägg dig ner. Blunda.
Tänk inte på din karlslok. Tänk inte på mig.
Även om vi är mysiga så är vi människor och därmed krångliga och kan lätt få tankebanan att gå runt, runt och runt.
Nej, tänk på dig. På ditt mjuka täcke. På din mjuka hud.
Jag kan tänka på saker som gör just dig fantisktisk men det är inte vad jag tänker göra nu. Jag tänker njuta lite av mitt egna behagliga sällskap.
Så tänk inte på saker som får dig att älta. Tänk på hur äger alla i att vara du.
Imorgon så finns saker kvar precis som saker alltid gör så lägg dig ner sötros.
Blunda nu





Detta var det Bäckströmskaste sättet jag kom på att säga ett enkelt "god natt"
Vi kanske inte ses imorgon eller nästa vecka, månad, år
men vi ses hjärtat. Vi har all tid i världen ;)



Musik


Lite Salad Fingers-inspirerad kanske?




He'll help you draw, he'll help you erase; waste not want not...he's Pencil Face.