Observationer

"Jag odlar persilja i en balkonglåda. Persilja är gott. Vet du att man kan steka persilja fort i het olja. Resultatet blir någonting som liknar bränd taggtråd. Med det är gott, särskilt till fisk"


"-Den dag jag blir kär ska jag bjuda hela Sjövik med omgivningar på saft och bullar.
-Du gillar ju killar.
-Det är klart jag gillar killar. Man behöver väl inte kära ner sej i dom. Jag gillar plommonspäckad fläskkarré också. Men inte är jag kär i plommonspäckad fläskkarré för det."


"Att det ska vara så himmelskt märkvärdigt att ta en tjej på brösten! Det är välingenting.
Han bryr sig inte alls om det. Inca får ha sina mjuka runda varma solbrända härliga sköna
underbara bröst i fred för honom. Han skulle inte vilja krama om dem om han fick betalt.
Han är inte intresserad. Har har annat att tänka på, vad det nu är. Något viktigt. Livsviktigt.
Han skulle ta livet av sig. Så var det. Ja."


"Mitt i natten vaknade jag av en vit blixt och ett brak som om en jätte rivit itu ett kilometerstort laka.
Sen kom regnet. Det smattrade mot fönstret och stänkte snett in över balkongen.
Jag tänkte på min persilja. Persiljan tänkte inte på mej. Det är kärlek det.
Jag tänker på persiljan och persiljan tänker på sej."




"Tomaterna växte och luktade starkt, som tomatplantor brukar göra. Majsen växte på sitt vis. Den luktar inte. Den luktar som Gud: ingenting men torrt."


"Balkongdörren öppnades och Spiro stack ut huvudet. Han var kädd i en blårandig pyjamas. Jag var klädd i sovsäck.
-Vad du skrika för?
-Jag såg Gud, sa jag.
-Va?
Greker säjer va? precis som vanligt folk.
-Gud, sa jag. Deus. Zeus eller vad ni kallar honom.
Jag pekade mot zenit.
Spiro skakade på huvudet.
-Ni svenskar inte kloka skallen, sa han.
-Må så vara, sa jag. Men erkänn att Sverige har världens vackraste sommarnätter.
-Grekland har världens vackraste sommarnätter.
-Hur kan du veta det? sa jag. Dom syns ju inte. Dom är svarta som tusch.
-Svartast och vackrast, sa Spiro och log.
Okay. Dom svarta osynliga grekiska nätterna var vackrast. Spiro var starkare än jag. Den som är starkast kan bestämma vilken natt som är vackrast. Man är aldrig så hjälplös som när man ligger i en sovsäck med blixtlåset uppdraget till hakan.
Spiro stirrade mot zenit. Han hade mörka glasögon på sej.
-Var? sa han.
-Vad ska du med solglasögon till? sa jag. Mitt i natten?
-Svenska sommarnatt helvete ljus, sa Spiro.
-Ni greker inte klocka skalen, sa jag.
-Var?
-Skalen. Nöten. Knasig i bollen. Slask i melonen. Fattar du inte?
Spiro pekade uppåt.
-Där.
-Var?
-Gud.
-Ser du honom?
-Jag ser ingenting.
-Ta av dej glasögonen.
-Då kan jag inte voa.
-Du ska inte sova nu, sa jag. Du ska titta på Gud. Sen får du sova.
-Jag måste ha solglasögonen på mej hela natten. Annars är det för ljust. Svenska sommarnatt inte klok.
-Sover du med solglasögonen på?
-Natulevis.
-Du blundar när du sover. Då blir det mörkt.
-Inte för mej. Ögonlock tunna som plask.
-Som plask?
-Som plaskpåse.
-Plastpåse, för fan.
Konversationen började på mej på nerverna. Spiro kan inte sova om han inte får ha sina solglasögon på sej. Jag inte inte sova om jag ska snacka hela tiden. Å andra sidan kan jag inte snacka om jag ska sova hela tiden."


"Då öppnade jag balkongdörren och klev in.
-Blev hon arg då? sa Jonnie.
-Nej, hon blev förskräckt först när hon förstod att jag hade sett alltihop.
"Vad gjorde ni?", sa jag.
"Vi kramades", sa Jenny.
"Ni gjorde mer", sa jag.
"Sen knullade vi", sa Jenny.
"Jaså. Var det skönt?"
"Ja", sa Jenny "Det var jätteskönt. Det här får du inte tala om för pappa. För då blir pappa lessen. Han tycker att det bara är han som får knulla med mej."
"Var det fult?" sa jag.
"Nej. Det var inte fult", sa Jenny. "Men det ska aldrig hända igen. Lova på hedersord att du inte säjer nånting."
-Jag lovade. Jag sa heller aldrig nånting. Vad tycker du, Jonnie -gjorde jag rätt eller fel?
-Du gjorde rätt, sa Jonnie allvarligt.
-Gjorde Jenny rätt eller fel?
-Det vet jag inte. Det är hemskt svårt att svara på.
-Jag tror hon gjorde rätt, sa Katarina lika allvarligt. Om man gör nånting som är hemskt fint och det inte skadar nån annan människa - då är det väl bra?"


"-Kommer du ner? sa han till Sigbritt.
-Nej!
-Ska jag hjälpa dej?
-Nej!
-Kan du själv?
-Nej!
Hon hade vänt sig inåt mot stammen för att skyla sina bröst.
-Ska du stanna där uppe i trädet?
-Nej!
Han förstod ingenting.
-Då går väl jag då, sa han lamt.
-Gör det!
Då gjorde han det
När Jonnie kom upp till utedasset träffade han Katarina.
-Vet du vad? sa han.
-Nej.
-Tjejer är inte kloka."







Sist men inte minst ska jag dela med mig av dikten "Humlan". Skriven av Hans-Erics vän Folke Isaksson.