En människas skit, samma människas mycktet dyrbara minne
Jag håller fortfarande på att flyttpacka och sortera och städa och dona. Hittade precis en text som inte kan vara mer än ett år gammal. Jag tänkte skriva ner den så den inte försvinner helt nu när jag slänger alla gamla skrynkliga papper som jag ändå aldrig tittar på.
Det är inte förnuftet, men vår stora passion
som drivit oss hit där vi hamnat.
In i dumhet, lättja, egoistiska val,
trötta lemmar, tankar och valkar.
Densamma får våra själar att lysa,
håller huden mjuk och hjärtat glatt,
får armar att famna, lungor att andas,
läppar att le och darra.
Densamma kommer tillslut rinna av oss
som sur mjölk ur en åtvriden trasa.
Allt rinner inte ut.
Allt rinner inte ner
hur mycket vi än vrider och kramar.
Vita klumpar lär slåss om plats i vår hals
varje gång vi hör tre kända ord.
Vi lär fortsätta känna
lukten av passion.
En stank som håller oss vaken om natten.
Yey, vilken romantiker jag är. Nog med känslor, mer skräp finns att slänga.
Och när jag ändå har er på tråden: Jag kommer slänga en massa böcker och kläder. Just nu har jag lagt ner allt på bänken i trappuppgången så om ni vill ha något får ni snabba er innan grannarna tar det.
Kommentarer
Trackback