Inre rum


"And slowly you come to realize: It's all as it should be. You can only do so much.
If you game enough you can place your trust in me for the love of life. There's a trade off.
You could lose it all, but you'll go down fighting.


And what of the children? Surely they can't be blamed for our mistakes.

And slowly I some to realize; it's all as it should be. That hiding space... a lonely place.
How can the right thing be so wrong? I've found mistakes where they don't belong.

For the love of life we'll defeat this.
It may tear us down but we'll go down fighting.
Woun't we?"





Jag vet inte när man ska backa. Ibland gör jag det för ofta och ibland gör jag det inte alls, trots att jag borde. Jag vet inte, jag vet inte. Jag är som en nyfödd i för stora skor. Jag snubblar och nöter upp sår. Det är inte lätt att vara svår när lättskött, effektivt och flyttbart är efterfrågat.
Och ibland så ser jag sjukdomar krypa runt på folk i min omgivning som små svarta baggar, men aldrig på barn. De spricker och ur deras brustna skal rinner naivitet och barnasinnet.
Sakta inser jag att det jag ser ser jag genom mig genom ögon av smutsat glas och ingen kärlek kommer ur höjda pekfingrar. Sakta inser jag att allt och alla är som det ska vara och kan jag inte se det så är jag inte här. Då vänder jag näsan in i min värld av sotat glas och lövtunna väggar. Alla är vi unika. Alla är vi destruktiva. Är det så andra vill leva så får dde som de vill. Jag är inte någon livsstilsmartyr bara för att jag vill må bättre. I mig.

Jag vet vad jag ska göra. Måla väggar och torka glas. Kanske, kanske en dag så är det riktigt hemtrevligt här inne.

Kommentarer
Postat av: smultris

jag älskar dig.... och jag kan inte fatta hur jävla klok och förnuftig du är trots din unga ålder.



Kram... ta hand om min bebis...



Ringer innan vi far på lördag.



Puss


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback