Observationer

Vi turades om att skriva på samma berättelse. I första övningen fick vi se vad den andre skrivit och fylla i dennes meningar. Den andra var i brevform och där vi inte visste vad de andra skrev.

Dessa är resultaten:

1:
Grytet såg helt dött ut. Men gick man närmare, tyst förstås, så kunde man ana rörelser. Egentligen såg jag dem aldrig annat än i ögonvrån. Anade. Men jag kände på mig att Ullis hade fel. Det var inte ett grävlingsgryt. Det var mer som, som, kanske ett sorkhål. Nå, inte sorkar. Jag satte mig på huk bakom enbusken och tog tyst fram kikaren. Nu gällde det bara att sitta still. De var så skygga att minsta rörelse skulle skrämma in dem i hålorna igen. Idag skulle jag lyckas! Idag var dagen då jag äntligen skulle få bräda Ullis och till sist få bevis. Bevis på att vi, inte bara hade sorkar under trallen, utan också att det var sorkarna som hade stulit alla vänsterstrumporna!


2:
Har du det bra?
Kaninen hoppetihoppade över maskrosen, glad som en lärka.
Vi har tagit med oss alla böcker från den lilla gäststugan morfar byggde.
Sjo bre.
Förresten trodde jag inte mina öron när du berättade. Det var mina visdomständer.
Världens bästa pappa. Jag har blivit sjuk, men blir nog snart bra.
Shit, jag ångrar det redan, och jag har målat en tavla!
Mallorca var så himla fint att jag längtar dit!!
Mamma brukade alltid säga att man bara får pengar för de tänder som lossnat av sig självt.
Jag är 1,50 cm lång fast solbrännan var inte så skön, den sved som attan.
Men nog med skryt nu, hur går det för dig? :)

Hej då!
Snart ska jag äta glass, massa glass!!

Puss och kram, hoppas du får tillbaka minnet snart!

/Din alltid lika struliga sonson



3:
Jag vet att jag skulle skrivit detta för flera år sedan.
Jodå, jag har det väldigt bra här i skogen. Jag har alltid varit en fegis.
Myggorna svärmar och alla sparvarna flyger lågt som 17, de blir nog mätta.
Jag säger som det är helt enkelt: Det är ditt barn.
Det är tråkigt här utan dig. Jag fattar om du är arg, det gör jag. Jag ska tatuera in ditt namn på låret där ingen annan kan se, ganska högt upp. Faktum kvarstår att vi inte har råd. Jag har slut på fästingmedel också :( Du förstår säkert. Och du? Det kliar så konstigt, har du kollat dig? Han sa att du var helt jävla empatistörd.
Nog gnäll från min sida, hur mår Kajsa och hunden? Jag sa ingenting om någonting... du vet. Du vet hur jag är, så du förstår säkert.
Äsch, jag vet inte vad jag säger. Åååh, vad jag saknar dig! Du bara måste komma! Jag vet var du bor och jag har kontakter. Jag ska ta hand om dig riktigt ordentligt.
Och du? Inga snutar.

Tack! Nu sitter jag och äter ett ordentligt mål mat för första gången på 3 dar.
Jag har sån tur att det finns snälla och tålmodiga människor som vill ge mig goda råd som är enkla för mig att följa.
Nu ska jag bara komma ihåg att äta långsamt så jag får behålla maten också.

Vi sitter på tuben.
Säger ingenting.
Jag ligger mot Tessies axel och halvsover.

På andra sidan fyrsätet sitter en överviktig ung man med frånvarande blick.

Vi Hötorget reser han sig upp för att kliva av.
Kvar på sitsen är en obehaglig våt fläck.
Vi tittar på honom och visst är den obehagliga våta fläcken även på baksidan av hans byxor.

Han går av.
Flera sekunder i tystnad fortskrider.


*drar ett djupt andetag*

- ... och då är ju frågan man ställer sig...
- Nej, det tror jag inte.






Fullständiga meningar är bara till för de som inte förstår.

Jag tänkte jag skulle ge mig själv en present.

Jag börjar nu att skriva en bok där jag samlar alla komplimanger jag får och några av mina gamla favoriter. När jag får boken är oklart, det beror på hur lång den blir och hur minnet är.
Det blir en hyllning till mig själv och alla fantastiska människor som finns i min närhet.

Alla komplimager är välkomna men jag fokuserar på de oväntade, lite konstiga komplimangerna som man ibland är osäker på vad de egentligen betyder eller om de ens är komplimanger, som t.ex. Mumins "En beskrivning av din poesi skulle kunna vara ' bearnaisesås blandat med krossat glas'".

Ni som vet med er att ni gett mig någon asbra komplimang någon gång som borde vara med får gärna höra av sig och påminna mig. Ev. kommer jag också att lägga till komplimanger jag själv gett så de får ni också gärna påminna mig om.



Jag tror jag kommer ha mycket glädje av den i framtiden.

Trallaallalallalalalaalalallalalalaaallalaalalalalallalalalalalaa!
TrallalaallalalalalalalalLALLAALLALALlalalalalalallalalaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa trall trallall
Trallallallalalalalaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Dadad! Hepp!

Mer än så säger jag inte!

Först ska jag inleda med att säga att jag är så stolt över att min 10 år gamla lillasyster valde att döpa sin svarta dvärgkanin till Knippe istället för Hoppsan eller Nosis.

Sen, mannen som inte bara är rolig, smart och positiv utan också väldigt pk:
ADAM HILLS!

Ooooo jag vet att jag inte ska tycka att den här mannen är rolig men jag får väl skylla på Stockolm-syndromet eller något för jag garvar fan läppen av mig.

Jag hoppas mormor inte har min bloggadress.