Observationer

"Ulven tog sin tös på ryggen och träden blixtrade förbi.
När vargen drog och käften slog genom mörka skogen fram i vargaraseri.
Över moss och över hyggen for dom som en iskall vind.
Och i kärlihet tösen pälsen slet och kyste varsamt gråbens kind.
Hem till vargamannens kula de kom dom på ett ögonblick.
Och tösen lekte och ulven smekte
allt med sin tand och klo så nätt och ömt det gick.
Under fullmånen den gula dansade de med varann.
Och tösen hand satte ulv brand
och deras vargahjärtan smälte samman och de brann.


I en varman hand mot kallan loven.
Ja, jag ska göra dig till min.
Känn hjärtat sticka du vargaflicka
jag undrar vad den tösen har uti sitt sinn.
Varman hand mot kallan loven
flickan tog i handan sin.
Hör vargar yla i vinterkyla;
Jag ska göra dig till min


Flickan visste att ulvar elden skydde så hon satte eld på hela byn
Sin by i eld hon döpte, och männen löpte,
alltmedan lågorna slog högre upp i skyn
men se den ulven aldrig flydde
Tillsammans gick de upp i fyr.
Mot varandras arm i en eld så varm
fick vargamann och mö sitt sista äventyr.
I lågan av den röda glöden än en gång de båda brann.
Utav lågor kysst sen blev allting tyst...

...men tystnaden vittnar om att vargakärleken är sann.
Tillsammans fick de möta döden
Tillsammans fick de brinna ut.
Och i hettans plåga och eldens låga fann de två varann igen tillslut.


I en varman hand mot kallan loven.
Jag ska göra dig till min.
Känn hjärtat sticka du vargaflicka,
jag undrar vad den tösen har uti sitt sinn.
Varman hand mot kallan loven
flickan tog i handan sin.
Hör vargar yla i vinterkyla;
Jag ska göra dig till min"