Observationer

Jag kanske känner igen mig lite ;)
Jävla brevbärare


Jag misslyckades med att ta hem Två på en miljon. Jag glömde helt enkelt.
Men den har legat och samlat damm sedan slutet av september, jag tror jag överlever en helg till. Det absolut skönaste är att det faktiskt inte spelar någon större roll om den försvinner. Lite trist skulle det ju vara, det är ju verkligen ett härligt minne, men jag skulle inte ligga sömnlös.



Att bero på sömn. Lola hade skrivit i sin blogg om en dröm hon haft. Jag drömmer inte så ofta men när jag väl gör det tycker jag alltid det är lika jävla roligt. Tyvärr brukar jag bara minnas det sista jag drömmer och kan då med hjälp av det påminna mig om hur det hela började men min tvistade hjärna slår oftast om den en annan, kort och helt oviktig dröm precis innan jag slår upp ögonen till det förbannade ring ring ring ring ring ring ring.. BANANAPHOOOOONE

Det rycker i varenda muskel i mig när jag sitter där i yrvaket tillstånd och vet (vet vet VET!) att det var något jag skulle komma ihåg. Att jag glömt något viktigt. Jag har säkert löst livets gåta för längesedan, bara det att jag inte minns det i vaket tillstånd.
Surt sa räven.


Men inatt var jag för trött för att drömma något alls. Jag skulle egentligen bakat scones men jag väntar nog tills målsmännen åkt till Mora så det inte blir för mycket krig. Morsan (syrran, bästa polaren, ägaren till soffan jag sover i..) badar och har huvudvärk för tillfället. Jag saknar henne. Jag saknar att vara hos henne, där behöver man inte prestera ett skit. Oftast är jag inte ens ett vettigt sällskap och det gör tydligen ingenting. Man behöver sånna platser.



18:30: Nu har jag ätit chaimat och målsmännen är som bortblåsta. Jag hann dessutom boka upp en bio med tjejerna på lördag och ev. en fika med Farin på söndag. Nu dricker jag te, snart ska jag baka scones. Mys.
Ciao

Varför är det så mysigt att krama någon som är så lång att man måste stå på tå? Jag måste vara vietnames på något hörn för i Vietnam är längd och skönhet samma sak.




Fredd och jag drömde oss bort på bussen hem och började spåna på att skaffa katt tillsammans. Delad vårdnad. Den ene tar över när den andre reser bort och vise versa. Problemet är då att Fredd kanske har blivit allergisk på senare tid så där sprack det. Han får skaffa sig en vandrande pinne istället

Vi såg "Thank you for smoking". Den är bra. Lysande kameraarbete och valet av musik är fan underbart.


Igår var jag ute med salsakillen (gentleman nr. 1 av tre möjliga) och tog en lättmjölk eller fem. Astrevligt, det var alldeles för längesen vi sågs. Det är inte helt säkert att han håller med. Han pratade om att flytta till Kungsholmen varpå jag förtjust pep att vi i princip skulle bli grannar i sådana fall.
Då ändrade han sig genast

Nejmen det är verkligen jätteskönt, vi fick jättemycket sagt och utrett och jag vill påstå att vi är mycket thightare nu. Sen är det intressant hur svårt folk har svårt att koppla år. Han köpte att jag var 16 när vi lärde känna varandra förra året (april 2007 kom vi fram till va?) men när jag igår påminde om att jag var född 1990 höll han på att få hjärtstillestånd. Själv är han ju 74. Bra årgång

Sen kom hans nuvarande böna och plockade upp oss. Hon är så jäkla söt så det finns inte.


I måndags blev jag äntligen av med min strupkatarr så det har jag firat hela veckan med att dricka ikapp alla koppar kaffe jag missat och just nu tuggar jag på en mandarin. Fick precis reda på att Thomas Dybdahl var norrman, det visste jag inte. Började nästan tro på spöken när det mitt i en låt kom in en knarrig gubbröst som på ren svenska (trodde jag, men det var visst ren norska) viskade någonting om livskvalité.
Nu ska jag försöka få något vettigt gjort innan jag drar till yogan

Zavolej mi

Dagens låt

Dagens (en gammal klassiker)

Dagens

Mon dieu!

Tack till min käre vän Fredric Åkare. En av de få med min musiksmak.

Mina längsta samtal genom tiderna har alla varit med killar av någon underlig anledning. Jonas (gammal pojkvän) i nästan 5 timmar, Daniel (Storebror Göteborg) i över 5 timmar och Martin (Leksand) i drygt 6 timmar.
Nu är väl ändå gränsen översriden för längesen.
NÄ!
Jag kan meddela att jag inte är tidigt uppe utan sent. Jag har nämligen inte gått och lagt mig än (ska göra det snart). Inatt hade jag ett samtal först på msn och sen via telefon med hyresvärden (om ditten och dutten och livet och hans sjuka dialekt och varför de bara har bio några gånger per år..). Samtalet avslutades 11:47 och påbörjades 05:37. Alltså varade samtalet i inte mindre än 6 timmar och 10 minuter
WEEEEEE
Hyresvärden är såklart en kille. Det är märkligt...

Lakrits och gelatingodis är inte gott. Läckerol är.
Man kan inte leva utan kaffe eller choklad.


DAGORDNING:

• Gå och lägga mig
• Vakna panikslagen av att jag inte har packat
• Packa
• Gå fram och tillbaka i hallen medans jag slänger på mig ytterkläder och mumlar "Vad har jag glömt nu? Plånbok, mobil, laddare, SLkort.. nej kortet behöver jag inte..eller jo, det behöver jag!"
• Skynda tilll centralstationen och komma ungeför en halvtimme för tidigt
• Pimpla latte på Ritazza och snacka skit med Alexander (som jobbar där) tills jag glömmer tiden och får springa
• Hamna på tåget och sooooova
• Vakna efter två timmar. Sms:a hyresvärden m.fl. Skissa.. skriva.... läsa.. låtsassova... blänga på grinande småbarn
• En halvtimme senare ringer jag Martin och säger att jag nästan är framme
• Martin möter på stationen och vi cyklar hem till honom
• Väl hos honom sätter vi på "Sound of music" och efter den äldsta flickan tjuter sitt klassiska "Weiii!" så somnar jag nog i Martins knä

BRA DAG! Den förtjänar faktiskt en låt till bara för det.
Godnatt på er