Observationer

Den psykiska stabiliteten verkar inte vara på tipp topp direkt . Till en början så vaknade jag bara med en enorm känsla av obehag och kunde inte somna om. Tog några varv i lägenheten och satte mig tillslut vid köksbordet och skrev en text om det hela. Då rann det mesta av (länge leve pennan och det skrivna ordet!) men för att kunna somna om var jag tvungen att lägga mig på soffan och under de två timmarna jag sov då var det intensiva, obehagliga drömmar i ett.
I en av dom var det en man som jag visste att jag kände men inte kände igen. Han smälte ihop med väggar och stod med en pistol tryckt mot min haka och en lång dolk mot min tinning. Själv stod jag stod paralyserad och tänkte slint inte, slint inte, slint inte, slint inte.
Det dök upp inramade foton på honom på fönsterbläcket. Bilder på honom utanför mitt staket, framför mitt hus (hey, jag har inget hus) men det var inte han. Det var hans ansikte men det var egentligen någon annan. Det var inget jag såg, bara något jag kände.

Aja, jag tänker inte berätta vad som hände, dels för att det är
suddigt och dels för att det ändå inte är saker man kan beskriva
med ord. Det var iallafall nattens minst obehagliga dröm men
alla hade samma Kafkakänsla över sig. Vettefan om det var för
att jag hade ätit dåligt eller något, det var flera år sedan jag var
med om något liknande. Och att jag minns dom så klart efteråt.


MEN! Jag fick prata ut om dom tidigt på morgonen så det är "över"