Stockholmsnatt


*Applåder*


Teatern är slut och Staffan med följe springer ut
på scenen en tredje gång och får ett dumbleregn
över sig från några glada fans. Jag och Åsa gråter
nästan av lycka när vi äntlingen får resa på oss
och sakta glömma bort allt vad träsmak heter.

Jag väntar i Liljeholmen tills hennes vagn är
framförd och hoppar sedan på tuben mot stan

"Du var grym och jag
har träsmak. Resten
av folket får jobba
lite för att komma
ikapp. Vi tar några
bilder i sommar och
nästa gång du står på
scen så du har."

På andra sidan gången, ett säte bort sitter en otroligt lång man. Han har huva, så jag ser bara näsan sticka fram då och då, och hans röst är sån som får marken att vibrera. En riktig trailer-röst, otroligt behaglig att lyssna på. Jag tog helt enkelt av mig hörlurarna, blundade och njöt av hans förvirrade mobilsamtal som mest bestod av "Hallå, hör du mig nu? Hall.... Liljeholmen. Hallå nu försvann.. ha... hallå? Hornstull, var är du?"

Framme vid Mariatorget hoppar jag av och påbörjar en lång och trivsam promenad. På vägen ser jag Charlie, lika osäker och överspacklad som jag minns henne. Hon tittar överallt förutom åt mitt håll, som väntat. Vägen går förbi Folkoperan och Röde Orm. Fönsterrutorna till blomsterbutiken är sönderslagna och slarvigt lagat med sånt man använder för att tejpa igen busiga karlslokar.
Svänger ner, förbi Akkurat och stannar några sekunder för att observera den samtalande medelsvensson bakom Ekens röda fönster. En kostymgubbe med mobil, en uppochnervänd cykel. Nere vid Slussens vatten luktar det tjära så någon har visst tjuvstartat. Inte så konstigt med tanke på vädret. Borde inte Asakela och Salsakillen ta ut sina Mcyklar snart?
Passerar Medusa, tänker tillbaka på Haloween. Passerar Sjätte Tunnan, tänker på Pelle och hans påse. Eller snarare min påse. Mycket gnäll, vita lögner och dåliga ursäkter från båda sidor innan den kom till rätta kan jag tala om så det är väl tur att jag inte använder medeltidsklänning och salsaskor varje dag.

"haha, smickrare där. ;)
men tack så
jättemycket, det
värmer verkligen. :)
träsmak?"


FLYT ligger på sin vanliga plats, men någon rastlös typ har slagit
sönder glaset på menyn och rivit ut pappret. Vattnet mot
stadshuset är så djupblått och fint. Perfekt för en sån där bild som
precis alla människor har tagit och som finns överallt. Nej, tacka
vet jag storkyrkan som kikar upp bakom beiga och
gammelröda hus, hög och vass och blekgrön.
Som en dödssjuk påve. Kullerstenarna påminner mig om varför
jag aldrig använder klackskor.

"Smicker? Sånt sysslar
vi inte med. Haha fråga
sötnosen och den
svarthårige
gentlemannen, de vet
vad jag pratar om."

På bron mot Centralen börjar jag dagdrömma igen. De som känner mig vet att jag dagdrömmer väldigt mycket och om jag skulle ha ett ord för varje bild skulle jag vara världens bästa sagotant. Sände en snabb tanke till Fredds äldre brors sambo som tror att jag är Fredds flickvän. Det får hon gärna tro tills de har haft sin inflyttningsfest för då får man säkert följa med som damsällskap ;) Lyckas tillsist få in Farins jazzkanal som jag näbbigt påstod inte fanns. Jazz är enformigt men underbart. Blås har aldrig varit min grej och inte stråk heller (med ett stort undantag för cello). Däremot har jag alltid varit förälskad i basen. Den här riktiga basfiolen som knäpper fram sitt fylliga badom-dom-dom-bobadomba-dom-dom-dom-babadom-du-dom.

En taxichafför stannar artigt vid övergångstället. Vid The Bishops Arms försöker en korvgubbe blåsa mig. Ha! Försök inte ens!, tänker jag.. och blir blåst

"haha, vilken av
sötnosarna? :) men du
är guld, det vet du. fika
på sportlovet kanske?"

Då sätter jag mig på en bänk i tegnérlunden. Hade någon annan människa också studerat molnen hade hon tyckt det varit lika konstigt som jag. De gick så fort. Men tydligen hade folk annat för sig 23:00 en fredagskväll i februari.
Länge satt jag och funderade på ifall det var molnen som flög snabbt eller jorden som snurrade långsamt och kom fram till just ingenting. Njöt av ljusa och nedsläckta fönster, passerande bilar och buskprassel. Det är så skönt att vara ensam i den här staden. När jag inte känner mig ensam så trivs jag väldigt bra med att vara själv och när det inte finns någon nära att oroa sig för så oroar jag mig inte alls.

När jag äntligen reser mig upp och svänger in på min gata
och ser en för jävla lång människa med svart kappa vingla
omkring. För säkerhetsskull så vrålar jag "ARIEEEL!" och
visst vänder han sig om.
En kram, lite skitsnack. Det vanliga snacket "En vinflaska och
en film hos dig? En öl någonstans nära mig? Vad göra, vad
göra man
när man har tid över?" slutar med det kloka beslutet
att jag går upp till mig, dricker en kopp te och skriver ett
blogginlägg om tiden 21:00 - 00:00 idag medan han går hem
och packar till Åreresan.

Kommer upp. Två halvfulla glas rödvin, skålar med smulor i och en micro som inte är avstängd ger mig en känsla av att den där korta, fräkniga, anabolalantisen sätter på min mamma igen.

Kanelte och här slutar min dag. Knog imorgon. Godnatt

"Brunetten ;)
Måndag, 12:00 klassiska
stället? Sov nu gott
hjärtat. Nattinatt"

Kommentarer
Postat av: smultris

poeter
n har vaknat och uppdaterat :)

Underbart och underbara vilder... älskar verkligen stdsbilderna... som fan... Kanske jag kan låna dom och lägga på min blogg?

Puss

Postat av: Isak

Vilken dag. ditt liv är ju nästan bokmaterial;). btw hur går det med min beställning haha;D?

2008-02-23 @ 14:04:49
Postat av: Cicci

Morsan, du behöver inte ens fråga, du är välkommen att låna vad du har lust att låna

Mumin, sorry att du har blivit lite åtsidosatt men jag jobbar varje dag nu innan jag åker till spanien för att ha råd. Vilken av bilderna var det som skulle bli förvandlad förresten? :P

2008-02-24 @ 09:37:03
Postat av: Isak

vilken som helst, du får fria tyglar=P.

2008-02-24 @ 18:31:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback