Observationer

Nu sitter jag hos Jenny på salongen och socialiserar. Vi har en söt tös här som ska gifta sig och ska få fina naglar inför den stora dagen. I morse åkte min karlslok iväg med familjen och är borta lagom till nästa vecka. Det blev ett lite hastigt farväl på stationen då jag först trodde att vi skulle ha sällskap ända till centralen men då hörde Jenny av sig och tyckte jag skulle åka åt helt motsatt håll.

Kloookt vaaal. Här sitter jag jättebra. Fast jag är så smart att jag har svalt mina tuggummin (för att jag är för lat för att gå till papperskorgen) och de ligger som en härlig klump mellan en oexisterande frukost och en försenad lunch. Hoppas  vi hinner få i oss något innan vi ska till läkaren för annars blir jag matdeprimerad. Jag är för analyserande för att bli matond så jag blir matdeprimerad men det är enkel sak att göra något åt egentligen. Det är bara det att jag inte brukar förstå själv att det är därför så det blir männen i mitt liv (bröder, fäder, pojkvänner) som får springa efter äpplen och bananer när jag får en emoblå aura.

Carlsson och jag var ute och joggade en 3 meter. Eller ja, hon kutade på lite längre men jag är ju inte direkt känd för min otroliga kondis så jag lapade sol på klippor och kastade pinnar istället, det var lagom ;)


Nej usch, nu måste jag vara social. Ciao

" ”Nu äter jag upp dig!”

Med ett stort vrål flyger jag över henne som skrattar förtjust och panikslaget när jag tandlöst biter henne över revbenen
”Hur smakar jag?”
”Gott!”
”Gott som godis?”
”Du smakar lillasyster, det är mycket godare än godis. Du är så söt så man får lust att… ÄTA UPP DIG!”
Syskonkärleken ekar mellan rosa tapeter

Jag funderade nyss vilken smak jag har själv
Senast jag tog mig en bit av någon så smakade han salt och det tycker jag om
Salt alltså
Ja, honom också, men det är en helt annan historia för det får jag egentligen inte göra
I alla fall inte för mycket..

Nog om det!
Jag funderade på hur jag smakade och om det ändras beroende på humör
Och då, vilket humör som är godast.
Och ja, jag vet att jag är helt körd i skallen men någon ska ju vara jag också. "

Uäh! Det känns som om min hjärnsubstats långsamt rinner ut i tangentbordet. Jag sitter i en tjock, surrande internetbubbla som fyller atmosfären i hela lägenheten. Sidors pingande och högtalares sprakande har letat sig upp längsmed näsbenet, upp bakom pannan och surrar nu omkring där och distraherar de få hjärnceller jag har kvar. Det är så enkelt att bara stänga av och gå härifrån - ibland - men då kommer man på att Juuuust det, var det inte ett mail jag skulle skicka? En bild jag skulle fixa? En vän man borde ha den äran att få gratulera eller varför inte fylla i alla jävla blanketter för att få körkortstillstånd?? Om datorallergi finns är jag klart i riskzonen. Jag får ont i huvudet och blir trött, deprimerad och lättirriterad. Nä fy fan, ut i solen med mig. NU!

Jag känner mig lite som en gammal repad skiva som har spelat klart. Nu är det tomt. Tankarna kanske fortfarande surrar bara det att jag har blivit så van att jag inte hör dom. Det känns inget speciellt heller. Inte ens tomt. Eller jo, något känns.
Jag känner.. hunger..viktlöshet...tyngd.. trötthet. Inte trött, sova, trött, utan mera matthet.
Inget sug neråt. Inget svart hål. Ingen ångest (det tog nog slut inatt). Ingen glädje. Ingen sorg. Jag tror aldrig jag har känt så lite. Ja, också känner jag ju smärta, men inte i själen utan i magen. Kvinnornas traditionella Vecka började idag för min del.

Tessie och jag skulle ses idag. Jag vill så gärna se henne men jag känner mig för jävla dålig. Först trodde jag att jag var sjuk men det är nog bara smärtan och mattheten som gör det. Fredd ville också ses och honom saknar jag också. Pappa ville att jag skulle åka med ut till Skarpö idag. Soliga Skarpö kanske hade varit perfekt en dag som denna men jag känner att jag behöver göra nytta. Ska försöka komma igenom Körskoleboken t.ex.
och sova.
Jag behöver ta igen mycket sömn
Jag behöver lite mera tid