"Det finns väl alltid plats för MIG?" /T
och en jävla massa flax
LÖRDAG 21:02
"När kommer du hem ifrån Gotland?"
Jag springer efter biljetten för att kika vilken tid på söndag jag ska vara på terminalen.. och det står 02:30!... om 5 timmar. Aaaaah, underbara sms:ande människa, jag hade missat båten (flax!)! I VILD PANIK tjurrusar jag runt i lägenheten och slänger ner saker och kläder jag pyntat golvet med ner i väskor, påsar, ryggsäckar och fodral. Ut genom dörren, göm nyckeln, svep all jävla öl (usch ja jävlar) och sen är det raka spåret till Kapitel för att få ett fylligt avsked (Påminn mig om att jag är skyldig Magnus en bira). Där stöter man ihop med Tomas den geten som tydligen ska på samma färja. Jag drack upp hans öl, flörtade med hans bordsdamer och baktalade hans manlighet och ändå bjuder han mig på kaffe väl på färjan
Men på färjan är vi inte än! När Kapitel stänger (00:34 eller något annat speciellt klockslag) så går jag hem för att "blunda lite". Vaknar av Lea som precis kommer hem och säger "Oj, har inte du bråttom nu? Klockan är snart 2..." (fff...)
Kärt farväl av alla Marior i närheten och sen tar man några bestämda steg till terminalen. När man sitter och har så jääävla tråkigt och börjar filosofera över hur halva marknaden hamnat under ens naglar på bara en vecka så kommer Mr. Snubbe inklampande (Ibland har man tuuur). Mr. Snubbe, Cutie, Skrutt, Grannen, Farbror och jag hade dagen innan snackat skit och delat på ett flak till klockan 12 på förmiddagen (relativt slitna, men nöjda) och han var gängets glappkäft. Dzååååå vi snackar en del skit, jag byter om och sen kommer en blöt Tomas in. Jag hade en plats i bistron men Mr. Snubbe övertalade mig att hoppa in i vilstolen bredvid honom som ingen hade paxat. Vi hamnar bakom ett par i 20års åldern som snabbt får för sig att jag är en rolig och trevlig tös och det slutar med att jag hoppar in i deras bil och får skjuts fram till dörren.
Flax! Underbar jävla flax!
Väl hemma ringer Tomas för att kolla läget. Tydligen hade bussarna varit överfulla och allting försenat så medans jag satt med lite frulle och lyssnade på musik så stod han fortfarande och väntade på sitt pendeltåg.
Bara blåa ränder
Jag fattar knappt till vad men jag vet till vem och det är väl huvudsaken.
Jag tänker inte slänga upp bilderna här eftersom att de bara knappt är mina men det är ni nog bara glada över. Det är lite kul... första gången jag får betalt för mina bilder.
Istället kan jag berätta om vad som hände sedan. Tessie och jag har en årlig tradition som går till såhär:
- Vad: Picknick
- Var: Humlegården
- Vilka: Tessie och Cicci, inga fler, inga färre
- När: Någon varm sommardag och så många timmar som möjligt
De andra bilderna är mer... ja... hur ska man säga det? Jag ser ut som en väldigt unik individ på dem, det må jag säga. Eller så kör vi det ärliga stuket och säger att antingen så är Tessie en förskräcklig fotograf eller så ser jag ut som ett mongo på sin dagliga rastning i vanliga fall också.
Ehh.. ja. Vi ligger iallafall och kollar på de söta Djurgårdspojkarna och funderar varför tjejerna så sällan kryper fram i ljuset. Den enda logiska förklaring vi kunde komma på var att alla tröjor är stora och oformiga i ett ganska tråkigt material. Det borde sälja som smör om de hade normala tröjor med rejäl uringning i djurgårdens tema eller skulle iallafall gör succé i klacken med tanke på hur många ramsor man ska hoppa till.
Vi tröttnar tillslut och drar iväg på stan för att hitta en bikini till mig. Vad ser jag när jag går föbi Derby? Vad ser jag?!
AAAAAH gudarna lyssnar ibland, titta vilken skönhet va!? Halterneck och med texten "Djurgården Fotboll" på vänster sida. Tyvärr kunde de bara köpas i kit (underdel-överdel) och tog jag överdelen som passade så var underdelen alldeles för stor. Men vafan, den gav jag till Tessie. Hon fyller ändå år i september. Lite liten är den trots det ändå men vad gör man inte för sitt lag?
Jävlar vad jag kommer bada i sommar.
Och:
Enricos drömmål gav Djurgården segern
20:52 Djurgården vann hemma mot Gefle med 2-1 efter två mål av Enrico. Brassens sista mål, som innebar 2-1 i 80:e minuten, var en riktig läckerbit.
Sockar
Trots det, den bästa på evigheter, garanterat! Just nu hittar jag inte kamerasladden och är alldeles för trött för att leta så det blir inga bilder därifrån. Vilken röta för er va?;)
Det som hände var att vi insåg att jag passade oerhört bra kakifärgad cowboyhatt, men det tyckte inte hattens ägare som jagade mig runt hela jävla campingplatsen. Vi var 7 tjejer och två killar i sällskapet men det var ju en jävla massa andra sällskap att beblanda sig med t.ex. några rockartjejer, en schäfervalp, Adam&Fredrik, skitmånga tatuerade spännisar och ja.. elva tält till. Det var lagom.
Jag och CJ bytte mail med två britter vid namn Mark och John. John var homosexuell och Mark hade en hel del bilder på oss i sin kamera så det tyckte vi var skäl nog. Vi funderar på att dra ner och bo hos dom något lov framöver faktiskt, det skulle vara lite ballt.
En snaggad typ blev lite väl full (antagligen påtänd) och gjorde helikoptern här och var. Var lite väl påträngande ett tag men jag påstod att CJ var min pojkvän så var den saken ur världen. Kvällen slutade med att 6 tjejer och 1 kille sov i 4 mannatältet medan jag och två killar sov i 5 mannatältet. Jag vet, matematiken går inte riktigt ihop.
Bästa raggningsknepet när man är ute och campar. Ta
med ett tält som är ganska komplicerat att slå upp och
be sen killarna i tältet bredvid att hjälpa dig reda ut röran.
Adam och jag hann mysa i hans tält, bli påkomna, hälsa på getterna, mysa på bryggan, mucka med svanar, mysa på en klippa, ta två vändor ner till södra hamnens restaurang och kalla Joel för Oskar tills han blev galen innan folk började undra vart fan jag tagit vägen.
Jag skulle gärna berätta mer om den strålande dagen och den regniga natten men jag har hört att man inte ska blotta sig alldeles för mycket på sin blogg och jag behöver ta igen sömnen jag inte fick inatt. Sen kanske ett par av oss ska på vad CJ kallade fyllebio, vi får se om jag vaknat tills dess.
É du go ella?
Först sätter vi oss på café Himlavalvet med Johannes men efter lite skitsnack (mest om mig) inser folk att de måste få en kall öl så vi irrar iväg ut på stan och hittar ingenstans. Jag, som är minderårig, kan inga ölställen och de andra tu är lantisar. Jenny tyckte vi skulle åka till Söderhof, Johannes tyckte det var för långt att åka iväg bara för att få en bärs och jag tyckte vi satt bra där vi satt.
16 bärs också sätter vi oss vid vattnet mellan Gamlastan och Slussen. (...Himlavalvet låg vid Odenplan). AA kommer dit och där sitter vi tills vi börjar undra varför alla människor ställt sig runt oss. Självklart så hade vi satt oss på en hållplast för båtar så vi gör ett genidrag och sätter oss på andra sidan
Japp... då sitter vi där. Varmt och stekande. Jag kan inte säga att ölen var kall
men den var i alla
fall god;). Bredvid
oss sitter några byggarbetare och skryter om vilka fängelser de har varit på och bakom oss sitter tre från deras gäng och röker på. Brajabraja. Riktigt romantiskt. Jenny hade utsett sig själv till min hallik och försökte med alla medel sälja mig till Johannes. Kompispris, självklart. Helt gratis var jag tydligen, det känns ju bra.
AA blev lite nervös så vi drog oss vidare mot Söders klippor. Jenny och jag går och langar knark på MCdonalds och AA och Johannes i varsin buske. Nu börjar de där 16 bärsen sina och mitt i alltihop ringer Einstein och Tärna-Lill och undrar ifall jag känner någon som har sprit. Jenny lackar ur och tycker att dom är alkoholiserade snorungar. När vi ändå var inne på det spåret så började vi prata om Max Bäckström vilket ledde in samtalet på mentala störningar/aspergers syndrom vilket ledde in samtalet på Alex och precis när jag börjar tjuta om att vi ska byta samtalsämne så kommer AA galloperande och har hittat en "jättefin parkbänk"!!
Men faktiskt, vi kommer till en strålande utsikt och två parkbänkar omringade av stora gröna buskar. En turist kommer och frågar om goda råd med kartan i högsta hugg och ett romantiskt par lyckas vi skrämma bort. Jag och Jenny får dessutom en massa viktiga möten i buskarna och då passade nog grabsen på att snacka mer skit om oss. Jenny försöker återigen sälja mig till Johannes men jag stretar envist emot (det sista jag vill är att få ytterligare en historia med någon från poeter.se, det är tillräckligt som det är!) Mer skitsnack och ölen är så gott som slut vilket märks tydligast på mig och Jenny. Jag lånar AA's jacka och tycker att jag är skitball och Jenny har en massa hyss för sig
Vi får för oss att vingla iväg. Vi går förbi Katarina kyrka och jag vrålar att jag
visste att det var Katarina kyrka och vad koden till körlokalen är och att restaurangen i backen heter Baltazar men Jenny och Johannes propsar envist på att kyrkan heter Utfart med huvudargumentet att det stod det på skylten utanför. Vi kommer till Medis och jag vrålar att jag har brutit mig in i Södertorn (fan vad coolt) och tillsist kommer vi till Jennys Söderhof. Till min stora lycka och förvåning så kommer jag in, trots alla vakter men till Jennys förtret så kommer inte Carlsson in. Han stod bunden utanför i ungefär 5 minuter, sen gick Jennys hjärta sönder och vi drog till en restaurang längre bort. Ylva Fred gick förbi och småsnackade ett tag. Jag tror inte Jenny tyckte om henne...
Vi käkar , vi dricker varsin extra starköl (stoooor)
Kommer på något vänster hem till Jenny i Tumba hon och jag tar varsin öl (NÄHE!?) och gubbarna leker vinprovare. "Mjaaaa, känner du att det här är ett 3000kronors vin?" "Nä" "Nej, för det kostade bara 35 spänn". Johannes och Jenny går ut och lägger sig på gräsmattan. Jag dricker vitt vin, stoppar in en lössnus och får en föreläsning om att jag borde ha portion (som jag ska lyssna på nästa gång, jag mådde skit lite senare) och jag började predika för AA att han skulle hålla hårt i Jenny. Sen har jag dålig koll på vad som hände faktiskt.
Jag vaknar av att Jenny inte tycker att jag ska sova på badrumsgolvet och sen somnar jag istället på hennes sambo som i sin tur somnat i sittande ställning på favoritsoffan.
Trots det så lägger Jenny inte råttgift i äggmackorna morgonen därpå utan nöjer dig med att sätta min bh på Carlssons huvud som självklart blir mycket glad och tacksam.
Det var det!
1) Prata inte om poeter med poeter om du inte själv
vill bli omtalad. Alla känner alla på något vänster
2) Min alkohol- och trevlighetgräns ligger på
4 småburkar öl (5,0) eller 4 stora glas vin
3) De senaste träffarna har jag alltså
druckit ungefär 3 öl och 3 glas vin för mycket.
4) Det bästa man kan göra dagen efter
är att umgås med Jenny, det botar allt.
0-1, 1-1, 2-1 och 3-1. Vad kan man säga mer?
Där stod jag med blåa strumpor, svarta jeans, blått linne, blå luvtröja, en kaninmaskot "tatuerad" under vänster nyckelben och försökte i panik steka köttbullar. Matchen skulle visserligen inte börja förrän 20:00 men om man inte vill komma själv till Råttis, tjusigt blå, och bli nerslagen av någon form av skadedjur så skulle man samla ihop sig och träffa järnkaminerna i Vasaparken 18:10. Klockan 17:27 hade Tina fortfarande inte kommit och jag blev så stressad att jag hackade mitt långfinger istället för tomaten. Det gjorde visserligen inte så mycket.. lite bomull, lite kirurgtejp och ett textat DIF över hela härligheten var ju alltid något att visa råttorna senare.
Pling-plong och Tina gör entré. Tina blir nästan våldtagen i hallen, slänger i sig halva sin portion köttbullar och konstaterar förundrat att det luktar bränt innan vi båda gör sorti 17:59.
I Vasaparken var det vackra färger, mycket folk, rök, snygga killar, fula killar, fjortisbrudar, poliser, lysraketer, falska toner, adrenalin och långfingrar. Pojkarna såg ut som gorillahannar och flickorna såg ut som ett misslyckat försök att likna gorillahannar. Gud satan vad vi trivdes. Sången var igång och jag kunde de flesta redan (YES!) och Tina var jätteduktig på att hoppa upp och ner.
Vågen drog iväg till Karlberg. Några papperskorgar vältes och några fönster krossades på vägen vilket genast fick mig på lite sämre humör. Väl framme i Solna drog en (snygg jävla grr) kille fram en... vadfan heter det? Inte mikrofon.. trombon.. mistlur... megafon hette det ja!
"På grund av rådande demokrati som vägrade lyda vårat råd och vänta så är vi nu en halvtimma för tidiga här. Det är rent skamligt hur vissa av er sabbar och lappar till helt vanliga människor som går förbi (hur fan lyckades jag missa det?). Ni som går först här och lockar de andra att gå förtidigt igen går förövrigt åt helt jävla fel håll, man kan ju undra vad ni har här att göra (många kaxiga och vältränade små saker skrivade generat på sig) så nu väntar vi här på nästa tåg med nästa lass. Vi är 500 nu. Vi vill inta råttis med 4000! ÄR NI MEEED!?"
"Vad tycker vi om gnaget? ILLA! Hur illa? JÄVLIGT ILLA! Vad tycker vi om Djurgår'n? BRA!! Hur bra? JÄVLIGT BRAAA!!!" "Sooooolna tattare. Soooolnatattare" "En råtta svart och gul. Fy fan vad han är ful! Fyfan vad jag hatar AIK och fyfan vad han är ful!" "Vi är inte AIK. Gnagarsvin. Råttskit. Impotent! Vi är Djurgården, vi är mycket bättre. Vi är Djurgården och inte AIK" "Jag springer runt i Solna med ballen utanför för för jag har stake och det har inte ni. GNAGARSVIN!"
Det var några av de mindre demokratiska sångerna som hördes under den väntetiden.
Tillslut kommer vi till Råttis och inser att vi fått jääävligt bra platser. Närmast mitten, längst fram, mittsektionen. Visserligen var det ett helvette att ta sig dit och ett ännu större när man tog sig därifrån i pausen. Hur det var att komma tillbaka efter pausen ska vi inte ens prata om (vaktjävel). I smeten på den undre sektionen ser man tydligt Jocke och Fridas pojkvän stå och gorma. inte tillsammans.
Jag ska inte berätta om matchen för ni ska fan se den själva. Det jag därimot kan säga är att trots att vi låg i underläge så slutade vi aldrig sjunga (vråla) och trots många tappra och riktigt lyckade försök från AIKklackens sida så slutade de som stumma fågelholkar mot vårat monstrum. Jag sparade inte på rösten eller benen. Efter halva trodde jag och Tina att vi aldrig skulle klara en låt till (särskilt inte efter de ställt den blåa röken precis under oss. Jag hostade blått i minst fem minuter efter det) men varsin cola och marabou (usch) senare så var vi fit for fight.
Och ägde.
Påväg till tunnelbanan därifrån så ser vi plötsligt hur hela folkmassan vänder sig om och springer tillbaka en bit, innan alla lugnar ner sig och börjar gå tillbaka igen. Jag har fortfarande inte fått klart för mig vad det var som skrämde de där framme men det stank råtta om det. Utanför stängslet stod ett par tre gulsvarta saker och skrek vilka fjollor vi var. De kanske inte tänkte på vilka som tagit det säkra före det osäkra och gömt sig bakom stängslet?
Väl nere i tunnelbanan påväg mot spärrarna hör vi plötsligt springande steg i en annan gång och ett malande "Djurgårdsfittor, djurgårdsfittor, djurgårdsfittor, djurgårdsfittor"
Vi, och andra vettiga personer, skyndar oss mot dörrarna medan några muskelknuttar med förbannat uttryckt istället tränger sig mot ljudet. Jag vänder mig om och ser en salig röra av flygande slag och lysande polisvästar. Någon kastar en tom glasflaska rakt in i eländet och då pressar jag mig snabbt iväg ("mellan järnkamin och råtta ja där finns det ingen måtta..")
Trots ovannämnda (ganska pessimistiska?) redogörelse så tyckte jag allt var så jävla underbart. Fyhelvette vad kul det var! Tina var i exstas och innan vi gick olika vägar så bestämde vi oss för att köpa biljetter till nästa gnagetmatch redan nästa vecka.
Ring mig om du vill göra oss sällskap
Ni kan ju alltid kolla på klippen
men guud vad media förvränger, så upplevde jag inte alls matchen
När man mår sådär oförskämt bra
Blades of Glory
hette filmen som var en förhandsvisning (kan man ju gissa sig till om den egentligen har premiär den 11:e). Hedro var supergullig som alltid. Jag vet inte vad hans kompis heter för Hedro kallade honom bara Oresch (eller nåt) som är arabiska och betyder skräp... men han var i alla fall trevlig och småtråkig (och hans flickvän var bedårande.. och tråkig). Vi fyra såg i alla fall den filmen som var dråplig, genant, barnslig och precis vad jag behövde just nu.
Hedro garvade mer åt mig än åt filmen då jag satt högröd och gömde mig bakom händer, ben och ögonlock.
Skratta fick jag göra mycket och han är ju alltid lika jävla go mot mig varje gång, vad jag än säger eller gör.
Jag mår verkligen bra av hans sällskap också och allt hade varit super om han inte hade varit intresserad av mig
för jag är inte intresserad på det sättet
"Jag hoppas vi fortfarande kan vara vänner!" -Kan man bli mer kliché?
Men jag måste ju säga något liknande snart, snart, snart, han blir helt knäckt varje gång jag vrider undan huvudet eller vägrar hålla en kram längre än den borde, jag ser det på honom.
Nu sms:ade Christian också
"Ser jag dig på salsan imorgon?
Bra där Cicci, det finns verkligen inget värre än att såra människor som får en att må bra
Mon dieu
läs 'oförtjänt'
Som sagt
För andra är det tvärtom.
Här är min Valborg.
Inspelning i Hölö och "Spökparken"
Dagen börjar som den brukar, bara lite sämre
.... Inspelningen på torsdag äger rum i Hölö kyrka, som ni vet sedan tidigare. Här nedan får ni en länk till Eniro/kartor som visar vart det ligger någonstans. (Liten bit söder om Södertälje). Jag själv kommer åka bil från Engelbrektskyrkan strax efter 17-tiden. 4 personer kan åka med mig, om det finns behov av det. Hoppas ni annars kan få hjälp med skjuts på något vis för jag är lite osäker på om det går att ta sig dit med kommunal trafik. Hör av er till mig så vi kan fixa till det i så fall, snarast."
Nedslagen och besegrad av mina tre största svagheter (tiden, planeringen och ordningen) kände jag att jag behövde gå ut och plåta lite, men regnet piskade för hårt för att jag skulle våga. Istället så blev jag halvt ihjälslagen av en muterad 7åring som tycker om att brottas och sparka sin största syster i ansiktet. Tillslut lugnar sig vädret och syskonet så jag tar pick och pack med mig ut. Fotoklubbens tema för månaden är street och det var en lagom kall ton i alla färger och dofter för att jag skulle hamna i rätt stämning.
Vid spökparken, som alltid brukar vara en öde oas, så står det en handfull silvriga bilar med SVT-logga.
Ni vet vad jag tänker. Jag tänker "åhå-åhå" och sätter siktet på ingången.
Nästan framme så ställer sig en bredaxlad sötnos med allvarlig uppsyn framför mig.
"Jaha, och vem är du?"
ja.. vad gör man? Jo man ger honom en stött min som säger att han borde veta precis vem jag är. Han får den blicken i någon sekund innan jag sträcker fram handen.
"Hej, Cecilia Bäckström"
"AAaaa.. jahaaa.. jo?" säger han osäkert och låtsas veta vem jag är
"Hur har det gått?"
"Jo, vid har precis börjat inspelningen, vad...?" avslöjar han osäkert och försöker fortfarande placera mig. Jag ger honom ett roat leende
"Får jag komma in då eller?..:"
"Ja oj, självklart" frustar han och tar han ett snabbt steg till vänster
Jag döljer mitt segrande leende i ett artigt "Tack för det" och promenerar in.
Några män med höga hattar och käppar försöker se eleganta ut framför den hojtande producenten och alla kameror. Jag, som bara tänkte ta några snabba bilder och sen springa ut, inser snabbt att mitt vanliga objektiv inte har tillräcklig zoom så jag ställer mig i ett hörn och börjar mixtra. Självklart så hade jag glömt mitt stora minneskort i datorn så det var inte många bilder jag hade på mig i vilket fall. När jag är klar och höjer kameran så kommer en ung kille med headset joggande.
"Hej hej!", tjoar han
"Ja, hej hej på dig med", säger jag och fortsätter obesvärat att fota
"Eeeh.... ehm.... v..vem är du?"
"Cecilia Bäckström heter jag, vem är du?"
"Va? Jag? Musse"
"Hej Musse"
"Ja, jaha jo.. hehe....såklart! och du är?"
"....fotograf?"
"Jo.. jaha.. ok.. absolut.. det är väl inte för någon tidning"
"Nej nej, du kan vara lugn, jag är frilans"
Tyvärr så blev det inga bra bilder men det gjorde inte så mycket. Själva händelsen var tillräcklig för att rädda min kväll.
Nu
te
Bad sen? mmmjo, det känns så
ciao!
Solsken löser allt! eller?...
Idag fyllde Lina år så hon, jag och Emily tog en picknick på klipporna vid något som tydligen ska heta Fåfängan. Det är pinsamt hur lite jag kan Stockholm, trots min stora kärlek för staden.
Det var i alla fall det bästa som hänt på länge. Vi satt på klipporna med en varm sol i ryggen och varsin kall Starobrno i handen och pratade oblygt om det mesta.
En dam kom och skällde på oss för att vi hade slängt kycklingben på marken. Hennes hund tålde tydligen inte sånt. Sen skällde hunden på henne och menade att vi var reko så matte glömde bort föreläsningen och kom på att hon riktigt trevlig.
På sången senare fick jag lite hintar om att Ylvis var intresserad av min salsakurs. Hon verkar ha förlåtit mig för att jag odiskret förklarade för alla nyfikna att hennes pojkvän var 26. Hehehe... nu gjorde jag det visst igen va?
Vi får hoppas att hon inte läser min blogg.
de avslöjade sig själva en efter en (syftar särskilt på Tärna-lill och Mr. Oh really).
På tiden kanske?
Mitt-hjärtas-dag
Som av ett under så stod jag faktiskt på Hötorget, vid statyn med en ros i handen, hela två minuter innan Tessie kom (jag orkar inte kalla henne "Bella" längre, hennes namn är Tessie).
Vi stod kvar i några minuter och
betedde oss som bara vi två brukar
göra innan vi tog några steg till Saga.
Hon i biljettluckan var så söt och hade
någon skånsk dialekt.
"Åh, jag vill gifta mig henne"
hann jag utbrista innan Tessie gav mig
en skarp blick och konstaterade bestämt
att hon kunde tåla att jag svek henne för
att fria till Tina men att någon måtta
får det ändå vara!
(På Tessies vis. Med ett stort leende
och en kärleksfull, men ack så smärtsam, armbåge i mina revben)
Hon i luckan bara skrattade och fortsatte
småprata med oss i samma stuk
(på sin uuunderbara dialekt)
Lyckades hon lura på mig ett bonuskort.
Med 45 minuter kvar så bestämde vi
oss för att äta middag på Sushistället
mittemot biografen och vi kunde
konstatera att jag inte äter sushi
tillräckligt ofta *ler*. Jag ville äta
soppan med sked,misslyckades
totalt med att hålla ätpinnarna
och svalde hela den gröna kleggan
i en mun i tron att det var gucamole
(Mina hårt prövade smaklökar, förlåt). Bättre sällskap kunde jag inte ha i alla fall. Vi retades, flirtade och gav så många komplimanger till varandra att folk kunde tro att vi var förälskade på riktigt *ler*. Idag insåg jag också att jag kanske förstört mina kompisar lite *elakt garv* när jag frågade Tessie om om jag skulle berätta en sak och hon sa "Hit me" och sen snabbt slängde upp en arm framför ansiktet och lade till "Nej förresten, gör inte det!!"
Gud vad söt hon var i sina högklackade bruna stövlar, svarta leggins och röda klänning med paketknyte fram som hon stolt konstaterade var helt nyinköpt
(jag hade inte hjärta nog att säga att Tina faktiskt hunnit köpa en precis likadan, fast gul)
På hennes order så hade jag också klätt upp mig ;) så vi var ett sånt himla gulligt par att taxichaffisarna faktiskt stannade vid övergångsstället när vi skulle gå (eller så var det en artig chaffis, för en gångs skull, men vi kan väl inbilla oss det första alternativet för att få in den romantiska stämningen ordentligt *blink*)
Vi gick iallafall och såg filmen "Parfymen" och den var faktiskt helt fantastisk. Det första jag sa när jag öppnade munnen efteråt var "wow". Tessie verkade inte lika imponerad när hon drog en filmrecension för Andrés när hon ringt upp honom efteråt.
"En unge som föddes på gatan var bra på att lukta på saker så han smörjde in en massa tjejer med djurfett och gjorde parfymer av dom. Sen blev det en sexorgie och sen åt luffarna upp honom"
...MEN! den var bra. Värd att se? Utan minsta tvekan!
Senare så satte vi oss på ett café och sjöng ikapp med radion.
Jag råkade säga "jag älskar dig" till en kille som gick förbi och hans flickvän gav mig mycket konstiga blickar *gnäggar*
Vi skiljs åt vid tunnelbanan där jag styr min kosa mot Odenplan. Killen som satt i fyrsätet snett bakom satt och pratade danska i handsfree.. trodde jag, men när han sagt "Sparbanken" och "gubbjävel" ett antal gånger så fattade jag att det inte var danska, utan svenska, och att det inte var en handsfree, utan en ölburk.
[Översättning till mina blodiner: Han var alltså så full att han sluddrade för sig själv]
När jag senare gick förbi restaurangen jag går förbi varje dag så såg jag att min favoritkypare börjat jobba igen (mmmmm... marabou) och den sista biten snurrade jag hem. Du läste rätt, jag snurrade.
Min salsalärare har påstått att man kan snurra hur länge som helst utan att bli yr om man fäster blicken på något framför. Jag blev rätt yr men det berodde nog på att killen jag fäste blicken på vägrade gå rakt
(hehehe) och att sången jag hade i huvudet inte var den ultimata att göra salsasnurrar till.
Follow me, everything is alright
I?ll be the one to tuck you in at night
And if you want to leave, I can guarantee
You won?t find nobody else like me
När jag stängt dörren om mig och tänt taklampan så välkomnas jag av den röda rosen jag fick tidigare på tunnelbanan och ett sms med innehållet "gulle dig"
Kvällen kunde ha slutat bättre
Men inte mycket bättre *ler*